I veckan intervjuades Gudrun Schyman (FI) av Svenska Dagbladets Sanna Rayman och Aftonbladets Katrin Kielos i tidningarnas webbtv-satsning Korseld. I programmet upprepade Schyman sin ståndpunkt att det finns likheter mellan det vi kallar hedersbrott och det uppmärksammade våldtäktsfallet i Bjästa. I själva verket menar Schyman, handlar det om i princip samma sak.

I en artikel i magasinet ETC skrev Schyman för några veckor sedan med anledning av Uppdrag gransknings program:

"En ung kvinna "offras" för att upprätthålla en ung mans (och hans familjs) heder. Släkt och vänner blir supportrar. Vem hade vågat avslöja om inte Uppdrag Granskning hade gjort det? Det var faktiskt så att de som först kontaktade tv gjorde det för att programmet skulle handla om en pojke som blivit ”oskyldigt” dömd. Så stark var alltså viljan att rädda hans ”heder” att man vände sig till media."

Schyman har också skrivit på Newsmill om hur själva idén om att det inom vissa kulturer finns ett hedersbegrepp som förtrycker kvinnor är rasistisk. I själva verket är det likadant överallt, men i olika grad.

Man kan fråga sig varför Gudrun Schyman anstränger sig så för att blanda bort korten? Är det för att skapa uppmärksamhet för sitt feministiska parti, som mer eller mindre håller på att försvinna i glömska trots en förestående valrörelse? För det är klart att människor reagerar när man drar paralleller mellan det som hände Fadime och Pela och det som inträffat i Bjästa. Inte för att våldtäkten i Bjästa (och dess efterspel) skulle vara mer okej eller accepterat. Men för att det faktiskt är skillnad.

Och när nu till och med Mona Sahlin långt om länge insett att man måste skilja på hedersvåld och olika andra former av våld mot kvinnor för att man skall kunna hitta lösningar, så borde inte Gudrun Schyman vara sämre.

– Jag tycker att det är viktigt att se likheterna. Av det enkla skälet att annars tror man att handlar det om dem. Och då behöver vi inte bry oss, säger Schyman i Korseld.

Meningen är alltså att målet skall helga medlen. Genom att blanda ihop äpplen med päron så skall fler människor bry sig. Det är en riktigt dålig taktik.

Sanningen är att hedersvåld angår oss alla. Vi alla är en del av ett samhälle där det finns människor som förtrycks av hederskulturer. I Sverige, i dag, finns det unga flickor och pojkar som hotas och tvingas leva dubbellliv.

Men bara för att hedersrelaterat våld angår oss alla, så betyder inte det att vi alla lever i en hederskultur. Tror man det är man fel ute. Så här skriver Socialstyrelsen:

"Hedersrelaterat våld och förtryck kan se ut på många olika sätt men utmärkande är att det är planerat, kollektivt och att hederstänkande har en avgörande roll. Förtrycket sker i patriarkala system och handlar i till största del om kontroll av flickors och kvinnors sexualitet."

I vårt västerländska individbaserade samhälle har vi sedan ganska länge lämnat den kollektiva formen av hederstänkande bakom oss. Sexualiteten är inte heller skamlig på samma sätt som i oskuldskulturer och hur barnen väljer att leva påverkar inte familjens anseende i någon högre grad.

Det som skedde i Bjästa handlar om en ung man som inte lärt sig respektera andra människor. Och om en förtvivlad mamma som skrupellöst använt sig av internet för att svartmåla sin sons offer. Det är hemskt och oacceptabelt. Men det är inte hedersvåld. Och det krävs andra kunskaper och lösningar för att få tonåringarna i Bjästa att inse vidden av en våldtäkt, än om man skall nå fram till människor som bygger hela släktens anseende på att de nästan vuxna döttrarna inte har något sexliv alls.