Det torde vara länge sedan ett regeringsförslag mottogs så entydigt positivt som Jan Björklunds (FP) förslag i går om införande av en lärarlegitimation.

Ja, lite grums i kanten fanns förstås. Socialdemokraternas skolpolitiska taleskvinna Marie Granlund välkomnade visserligen förslaget, men tyckte att det kom i senaste laget.

Att det socialdemokratiska mantrat "för sent, för lite och dessutom fel" denna gång reducerats till enbart "för sent" får ändå ses som en betydande framgång för Björklund. Att Socialdemokraterna helhjärtat och utan reservationer skulle omfamna ett förslag från regeringen vore förstås för mycket begärt, särskilt fem månader före valet ...

Marie Granlund hävdade vidare i går att man från socialdemokratisk sida själva förberett ett förslag om lärarlegitimation.

Det är ju möjligt. Men faktum är att kravet på legitimering av lärare under många år drivits av Folkpartiet, utan att något hände under de socialdemokratiska regeringsåren. Där kan man nog faktiskt tala om senfärdighet.

Varför är det då viktigt med en yrkeslegitimation för lärare och även förskollärare, som förslaget omfattar? Svaret är att en sådan reform i dubbelt avseende gynnar utvecklingen mot en tydligare kunskapsskola.

Goda kunskaper förutsätter en engagerad och väl kvalificerad lärarkår. En lärarlegitimation skärper kraven på den som skall utöva läraryrket, men bidrar dessutom till att höja statusen i yrket. Till det oroande under senare år hör hur genomsnittsbetygen för dem som påbörjar lärarstudier sjunkit alltmer. Det måste bli mer lockande för den som har ett starkt ämnesintresse att söka sig till en lärarutbildning.

Fakta talar i övrigt sitt tydliga språk: 20 procent av dagens lärarkår är obehöriga. Det är inte någon bra utgångspunkt för en kvalitetsskola.

Samtidigt är det viktigt att rekryteringen till lärarkåren inte blir för smal. Därför är det bra att regeringen anvisar andra vägar in i läraryrket. Det gäller dels den som från början har en akademisk examen som får möjlighet till en pedagogisk påbyggnad, dels yrkeslärare som undantas från kraven på examen. De hämtas ju ofta från det praktiska yrkeslivet.

En glädjande nyhet är att regeringen vill återinföra lektorstjänsterna. När dessa togs bort försvann den morot som kunde locka lärare att gå vidare med forskning inom något av sina ämnen. En levande kontaktyta mellan forskning och utbildning är också en viktig del av en kvalitativ skola.

Från några håll uttrycks oro över att de pengar regeringen avsatt inte öronmärkts tillräckligt tydligt och att kommuner kan frestas att använda dessa för annat. Sådant är alltid en besvärlig avvägning. Det gamla systemet där alla statsbidrag var öronmärkta ledde ofta till felaktigt utnyttjande av resurser – kommuner satsade på områden där pengar fanns att hämta snarare än där behoven fanns. Dagens "fria påse" är att föredra även om den kan missbrukas. Men samtidigt som regeringen här bör vara tydlig med sina intentioner lär nog också lärarfacken här vara mycket observanta på att pengar inte otillbörligt försvinner i "svarta hål".