Långbänkens tid är ute
Regeringens förslag om kärnkraftens framtid överlämnades i går till riksdagen. Det är en klok kompromiss som ger marknaden frihet och ny kärnkraft en chans.
Relaterat
Med den rödgröna oppositionens energipolitik skulle vi tvingas leva med fortsatt osäkerhet och brist på långsiktighet. Att Miljöpartiet släppt kravet på snabbavveckling av kärnkraften innebär enbart att man accepterat att verkligheten ser ut som den gör. Det går inte att snabbt stänga av halva elproduktionen.
Denna insikt är naturligtvis utmärkt. Men att Maria Wetterstrand och Miljöpartiet i stället accepterat Socialdemokraternas konturlösa avvecklingsplan för kärnkraften är ingen lösning. Det är en marginell förbättring just nu till priset av fortsatt beslutsförlamning i långbänk och förmodligen större problem om några år.
Inför riksdagens debatt och beslut om kärnkraftens framtid är det viktigt att slå fast att regeringens kärnkraftskompromiss INTE är ett beslut att bygga nya kärnkraftverk. Kompromissen innebär att det blir tillåtet att ersätta gamla kärnkraftverk med nya – på kommersiella villkor. Det blir inga subventioner. Om ny kärnkraft är så olönsam som Miljöpartiet hävdar blir det alltså inga nya kärnkraftverk. I stället kommer de gamla kärnkraftverken, när de tjänat ut, att ersättas med annan, lönsammare teknik.
Men miljöpartisterna tycks inte ens själva tro på de egna energiekonomiska prognoserna. Tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet kräver de fortsatt förbud för nya kärnkraftverk. De gamla reaktorerna skall stängas av när de kan ersättas med el från förnyelsebara energikällor, exempelvis vindkraft. Det låter som en rimlig lösning. Men den riskerar att snabbt försätta Sverige i ett obehagligt tvångsläge.
Sveriges tio kärnkraftreaktorer har en återstående livslängd på cirka 20 år. Att bygga nya kärnkraftverk tar, från beslut till driftstart, uppemot 15 år. Väntar vi för länge, med att ersätta gammal kärnkraft med ny kärnkraft, riskerar vi alltså att hamna i en situation där vindkraft och energibesparingar inte räcker för att ersätta reaktorer som av säkerhetsskäl måste stängas av. I det läget återstår i praktiken bara import av el, producerad med kärnkraft eller med kol och gas som bränsle.
Ingen kan i dag säga hur mycket kärnkraft vi eventuellt behöver i framtiden. Därför är det klokt att regeringens kompromiss låter kärnkraften finnas med som en möjlig lösning bland andra. Samtidigt tillåts inte kärnkraftsalternativet dominera. Regeringens energipolitik innebär också att Sverige år 2020 skall ha 50 procent förnybar energi, 10 procent förnybar energi i transportsektorn, 20 procent effektivare energianvändning och 40 procent lägre utsläpp av klimatgaser.
Det är mycket ambitiösa mål och en stor framgång för Centerpartiets miljöpolitik. Att tre centerpartister i riksdagen hotar med att fälla kärnkraftskompromissen är därför gåtfullt. Det enda de har att vinna på ett nej är fortsatt beslutskramp kring kärnkraften – till priset av starkt försämrade förutsättningar för fortsatt borgerligt samarbete inom Alliansen. Ytterst riskerar Centerpartiet att förlora allt inflytande över energipolitiken.
GP 24/3 -10


























Gör ditt val och köp här

