En väljare ställer en fråga på ett torgmöte. Är det då OK för politikern vid mikrofonen att vägra svara? Eller är det OK för den som vill bli folkvald att vägra torgmöten i valrörelsen?

De flesta politiker skulle nog svara nej på båda frågorna. Dialogen med väljarna är en lika självskriven del av det politiska spelet som närvaro i det offentliga rummet.

När det kommer till sociala medier är attityden dock annorlunda. Visst finns det kommunikativa politiska genier som för länge sedan gjort sig ett namn på nätet, som twittrar, bloggar och använder facebook som om det vore lika självklart svenskt som mellanmjölk. Men enligt Metro är många av kommunalråden i Göteborg inte aktiva på sociala medier.

– För mig är mötet med människor det intressanta, säger Owe Nilsson (S).

Visst finns de poänger med att mötas ansikte mot ansikte. Men det kan väl inte ha undgått ens politiker i övre medelåldern att ett ökat antal människor, en del äldre men framför allt yngre, möts på nätet.

En annan politiker, Kristina Tharing, (M) anger tidsbrist som motiv för att inte vara aktiv på sociala medier.

– Den som söker upp en väntar sig att få ett svar, och det kanske man inte kan lägga sin tid på.

Till hennes försvar kan möjligen sägas att hon åtminstone fattat vad sociala medier går ut på. Man skall tala med och inte bara till folk.

Å andra sidan låter det lite konstigt när politiker inför en valrörelse anger att de inte hinner svara på frågor.

Valrörelser är tidskrävande. väljare kan komma med konstiga frågor och obehagliga anklagelser, som alla kanske inte kan besvaras. Men att därför konsekvent undvika ett växande forum för kommunikation är inte särskilt klokt.

Facebook är som ett nytt torg. Människor hittar gamla vänner, får nya, kanske till och med möter kärleken. De samtalar, orerar och grupperar sig. Att vägra delta är att lämna över på walk-over till motståndarna. Vilka partier har råd med det idag?

D et kan ta ett tag att vänja sig vid att använda sociala medier. Man skall skriva kort och kärnfriskt, vara personlig men inte privat. Lite lotsning är inte att förakta för nybörjare. Därför har partierna också rekryterat mediestrateger som skall hjälpa till med hanteringen. Det är inte konstigare än att partierna alltid haft ”spökskrivare” som bistått med tal, insändare och debattartiklar i valrörelsetider.

Men för den som någon gång skrivit på en dator är tröskeln i slutändan inte särskilt hög. Faktum är att det förmodligen är svårare att skriva ett kort och bra torgmötestal än att blogga, twittra eller göra inlägg på facebook.

Säkert har professor Jesper Strömbäck vid Mittuniversitet rätt i att sociala medier lätt kan överskattas som politiskt redskap. Det är inte en huvudnyckel till en jordskredsseger för varken parti eller person, hur väl det än gick för Obamas kampanj.

Men det nya torget är ett faktum. Av demokratiska skäl är det fullkomligt ologiskt att blunda för det. Många analytiker är dessutom överens om att sociala medier kan bidra till att minska det så kallade politikerföraktet, som inte sällan grundar sig på uppfattningen att politiker inte lyssnar. Varför missa chansen?

$1