Ska riksdagen besluta om vad som är ett folkmord eller inte? Frågan om riksdagens erkännande av folkmordet på kristna i Turkiet har nog behandlats i varje svensk tidning den senaste tiden. De som inte tycker att riksdagen ska besluta om forskning missar det faktum att riksdagen ständigt tar ställning till forskning. Våra fem lagstadgade minoriteter var ett, för Sverige, känsligt ämne som det fattats flertalet beslut om i riksdagen, med juridiska konsekvenser. Underlag? Historieforskning. Hur många skulle ifrågasätta det beslutet? Inte många, vill jag hävda.

Att den turkiska staten gör sitt bästa för att förringa, förvirra och förtränga är beklagligt men inte helt förvånande. Reaktionerna från den turkiska regeringen och pressen vittnar om ämnet känslighet och att landet har en stark nationalism att hantera och svalka. Men låt oss återgå till Sverige. Den fria forskningen är enig. Ett folkmord på kristna har ägt rum i Turkiet. Vi kan ju undvika att ta i ämnet på ett politiskt plan och låtsas som att det regnar? Vad ska våra barn lära sig när kapitlet om Turkiets historia dyker upp i läroboken?

Vår utrikesminister vägrar konsekvent ta ordet folkmord i sin mun för att inte störa EU-förhandlingarna om ett turkiskt medlemskap och, som han hävdar, för att inte försvåra de trevande försöken till ett närmande mellan Armenien och Turkiet. Det bör påpekas att forskningen tydligt tar ställning att ett folkmord har skett. Det är med andra ord inte riksdagen som beslutar om det, utan snarare antar det forskningen har fastställt.

Är inte ett undvikande också att politisera? Vad skulle vi säga om förintelsen på judar behandlades på samma vis? Skulle vi tycka att riksdagen inte ska ta ställning till den enhälliga forskningen? Skulle vi anse det vara moraliskt rätt även då att låtsas som att det regnar? Vore inte också det ett politiskt ställningstagande? Om än, i min mening, ryggradslöst.

Turkiska regimers förhållningsätt och agerande så fort folkmordet på kristna kommer upp är ett bra argument för varför man inte ska politisera historieskrivningen. I fallet med Turkiet så är det staten som ger forskningen, som därmed inte är fri, riktlinjer. I Sverige och andra frihetliga demokratier är ett erkännande byggt på resultatet av en fri forskning. Detta kan inte nog understrykas. Men det finns ytterligare ett avgörande argument för varför riksdagen ska erkänna folkmordet. Även vår politiska värld har ett ansvar att tydligt ta ställning när folkmord diskuteras för att förhindra att det händer igen. Det ska vara tydligt att samhällets alla delar tar ställning i frågan om folkmord.

För att citera GP:s ledare: ett folkmord är ett folkmord. I fallet med folkmordet på kristna i Turkiet har riksdagens erkännande inga juridiska konsekvenser, till skillnad från våra lagstadgade minoriteter. Med andra ord: voteringen om folkmordet i Turkiet var högst moraliskt och symboliskt. Vår utrikes- och statsminister har inte missat ett tillfälle att beklaga riksdagens erkännande i såväl svenska som turkiska medier. Carl Bildt har gått så långt att han öppet har deklarerat att regeringen inte kommer att bry sig om utslaget av voteringen. Frågan om varför våra regeringsföreträdare är så angelägna om att förminska riksdagens beslut är viktig och bör utredas.