Höga elpriser har denna rekordlånga och rekordkalla vinter mest debatterats som ett problem för villaägare med eluppvärmda hus. Elräkningarna har blivit tusenlappar högre än normalt – ett allvarligt problem som inte kan viftas åt sidan med käcka uppmaningar till småhusägare att byta värmesystem. Det är varken enkelt eller billigt att byta direktverkande el till ett vattenburet värmesystem – även när det är långsiktigt lönsamt.

Men det finns allvarligare konsekvenser av höga och starkt varierande elpriser. I vinter har den elintensiva industrin, basindustrin, tvingats dra ner produktionen flera gånger. Det handlar om stål och metall, massa och papper – den industriella bas varpå det svenska välståndet fortfarande vilar.

I den elintensiva industrin är det långsiktiga elpriset avgörande för lönsamheten och därmed också för var investeringarna skall göras och framtidens jobb finnas. Så när elpriset för en dryg vecka sedan toppade på 14 kronor per kilowattimme reagerade socialdemokratiska kommunalrådet Yvonne Stålnacke i Luleå med en debattartikel i Dagens Industri. Tillsammans med de båda fackbasarna på ståljätten SSAB i Luleå, Bert Johansson (IF Metall) och Uno Granbom (Unionen), konstaterade hon följande:

"Grundproblemet är att Sverige har för liten och för instabil elproduktion. En ålderstigen reaktorpark klarar inte att trygga vår elförsörjning, och än mindre gör vindkraften det. Det är hög tid att börja skrota de gamla reaktorerna och planera och bygga nya."

Sveriges tio kärnkraftverk börjar bli gamla och vintern har demonstrerat att vindkraftverk är ett intressant komplement, men inget alternativ. När det är riktigt kallt blåser det lite. Är samtidigt nivån i vattenmagasinen låg blir elpriset både högt och osäkert.

"Elpriser som går upp och ned som en berg- och dalbana är ingen bra grund varken för jobben inom exportindustrin eller för hushållens ekonomi", skriver Stålnacke, Johansson och Granbom.

Lyckligtvis är det inte långt till den energipolitik de tre skribenterna önskar sig. Vinner regeringen höstens val blir det jämte en kraftfull satsning på förnyelsebar energi även tillåtet att ersätta gamla kärnkraftverk med nya reaktorer. Den energiintensiva industrin kan då räkna med någorlunda förutsägbara och konkurrenskraftiga elpriser.

Vinner däremot oppositionen blir det fortsatt förbjudet att bygga nya kärnkraftverk samtidigt som de gamla reaktorerna avvecklas. Framtidens svenska elpriser blir då som att spå i kaffesump och det kan vara fördelaktigare att bygga nya pappersbruk och stålverk i Finland – där kärnkraften byggs ut.

Ännu är det ett halvår till valet och Yvonne Stålnacke (S) kräver en energipolitik "som kan hålla industrin och de norrländska jobben igång - även på vintern". Men vad kommer hon att kräva i valrörelsen – en socialdemokratiskt ledd regering med en miljöpartist som energiminister?

Vad är alltså viktigast för den socialdemokratiska parti- och fackeliten i Norrland? Stabilare elpriser och tryggare industrijobb eller att Mona Sahlin blir statsminister?

GP 19/3 -10