På fredag är det exakt ett halvår till valet. Att valrörelsen börjar närma sig blir också allt mer uppenbart. Olika partiaktiviteter avlöser varandra i jämn takt.

I går presenterade de fyra borgerliga allianspartierna sin strategi och sina utgångspunkter inför den kommande valrörelsen. Tala om framtiden, fördjupa samarbetet, kräv vänsteroppositionen på gemensamma svar samt löften om hårt arbete för att vinna valet var de fyra huvudpunkterna i sammandrag.

Till detta presenterades också en gemensam logotype. Detta med logotyper brukar inte tillhöra det mest spännande, och förmodligen lär väl utseendet också på denna utsättas för en del kommentarer. Men rent principiellt är det inte oväsentligt att de fyra partierna kan samlas under en gemensam och identifierbar symbol. Det blir ytterligare en markering av partiernas vilja att agera samstämmigt och vinna väljarnas förtroende för ytterligare en mandatperiod.

Regeringars problem i valrörelser är ofta att de vill hänvisa till allt gott som uträttats. Väljarnas intresse brukar däremot mer vara att blicka framåt och få en bild av vad en kommande mandatperiod innebär. Därför är det klokt av de fyra partierna att nu understryka vikten av att själva ge tydliga framtidsbesked. "Alliansen skall i god tid möta väljarna med en tydlig reformagenda", heter det i gårdagens dokument, där inte minst en fortsatt kamp mot utanförskap och arbetslöshet poängteras.

Vad som uträttas lär regeringspartierna hur som helst få god hjälp av oppositionen med. De många rödgröna kraven på upprivande av beslut kommer i sig att synliggöra många skillnader – höjda skatter eller inte höjda skatter är bara ett exempel.

De borgerliga partiernas akilleshäl har i många tidigare valrörelser varit svårigheterna att fullt ut hålla ihop. Alltid har det funnits en eller annan fråga där åsikterna gått radikalt isär. I den mån sådana frågor tillfälligt sopats under mattan har de kommit tillbaka med desto större sprängkraft under själva mandatperioden. Den väsentliga förklaringen till valsegern 2006 var själva alliansbildningen, att samarbetet nu fördjupats så att partierna framstod som ett både trovärdigt och slagkraftigt alternativ. Besvärliga knäckfrågor som fastighetsskatt och familjepolitik var avklarade före valet. Att partierna nu går vidare med ett ytterligare fördjupat samarbete, med inriktning på tydliga framtidsbesked, är mot den här bakgrunden av största vikt.

En ytterligare självklar utgångspunkt för valrörelsen är att oppositionen avkrävs konkreta besked på hur deras alternativ ser ut. De rödgröna har periodvis kunnat leva högt på att kritisera. Men att kritisera är en sak, att klargöra alternativ är något helt annat. De rödgröna har nu den svåraste grenen framför sig.

Med alternativ följer också en granskning av konsekvenser. Det ger regeringsalliansen utrymme för en mer offensiv roll i valrörelsen. Det är en bra grundanalys som partierna gjort. Men nu gäller att få det omsatt i praktiken också.

GP 16/3 -10