I Sverige finns cirka 100 000 ungdomar i åldern 16-24 år som inte studerar, har arbete eller ens söker jobb. Ungdomsarbetslösheten är 27 %, vilket är 7 % över EU-genomsnittet. Detta är en grupp som riskerar att hamna permanent utanför arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M) kräver en ordentlig utredning, men det finns redan rapporter och utredningar gjorda för regeringens räkning av Ungdomsstyrelsen. Av rapporterna framgår tydligt olika åtgärder som kan förbättra situationen för de ungdomar som fallit mellan stolarna. Det är bättre att ta fasta på dessa än att gräva ned sig i nya utredningar.

Kommunen har ett särskilt ansvar för unga som gått ut grundskolan, men inte fyllt 20 år. Kommunen ska hålla sig informerad och erbjuda lämpliga individuella åtgärder. Innehållet i kommunernas insatser som riktar sig till målgruppen varierar stort i kvalité och omfattning. Ungdomsstyrelsens kartläggning visar att arbetet skulle behövas förstärkas på flera håll och att det behövs en allmän diskussion om hur långtgående kommunernas insats bör vara. Det räcker inte att kommunerna håller sig informerade, utan det måste till en systematisk uppföljning. Effektivisering och samverkan inom områdena utbildning, arbetsmarknad och socialtjänst är en bra början.

Nyckeln till framgång är tidiga insatser. Ungdomar som hamnar utanför arbete och studier utmärker sig ofta redan tidigt, genom att de har svårt att klara av grundskolan. Skolvärdar, fritidsledare med god inblick i elevers totala livssituation har en viktig uppgift. Konsekvensen av att konstant skära ner på personal och stänga fritidsgårdar är utanförskap för många ungdomar som behöver stöd och hjälp.

Skolorna måste bli bättre på att ta hand om de elever som inte har teoretiska förutsättningar för att klara sina studier. Stadsdelen Hyllie i Malmö anser att det behövs ett nytt skolsystem som inte enbart värdesätter teoretiska kunskaper: ”Den skola vi har idag, med krav på godkända kärnämnen för att komma vidare slår ut alldeles för många unga och detta bryter dessutom ner deras självförtroende”.

Hyllie menar att det behövs fler lärlingsutbildningar och större möjligheter att via praktiska färdigheter ta sig ut på arbetsmarknaden.

I till exempel Danmark ingår en lång lärlingsperiod i alla yrkesutbildningar, ofta på flera år. Eleven skriver kontrakt med arbetsgivaren och får en lön som motsvarar drygt hälften av den ordinarie. Efter utbildningen får de flesta fortsatt jobb.

Kanske är det därför Danmark endast har en ungdomsarbetslöshet på 12 procent.

Tyvärr finns det inte enbart en metod som kan fungera i arbetet med en så heterogen grupp som den dessa ungdomar tillhör, alla har olika behov.

En del kan behöva längre och mer resurskrävande insatser, och för andra räcker det med mer generella och kortare åtgärder.

Kommunerna måste kunna erbjuda en mångfald av aktiviteter för unga och samla professionella med en bredd av kompetenser för att kunna ge rätt stöd. Arbetsmarknadspolitiken insatser bör sättas in tidigt och efter behov, inte efter ålder.

Varför inte följa Hollands exempel där man inrättat en ungdomskommission mot arbetslöshet direkt underställd regeringen.

15/3 -10