Ostvagnen på torget och fiskbilarna i all ära. Men när det gäller matinköpen känns det, så här långt, precis som ”hemma”. Största skillnaden med förstadsflytten söderöver tycks vara att lågprisutmanarna Lidl och Netto lyser med sin frånvaro.

Utbudsmässigt kan jag inte påstå att någon känsla av saknad infinner sig. Prismässigt kan det emellertid innebära en förlust. Konkurrensverket pekar på att nyetablering av lågpriskedjorna pressat livsmedelspriserna. Svenska priser är generellt sett inte längre höga i ett europeiskt perspektiv – tvärtom. Detta tack vare de strukturförändringar som skett inom handeln sedan början av 2000-talet.

Men dagligvarumarknaderna skall betraktas som lokala, påpekar Konkurrensverket. För hur urvalet ser ut på orten påverkar starkt prisbilden.

Mot den bakgrunden torde Kungsbacka trots allt vara lite dyrare än Göteborg, en misstanke som i varje fall bekräftas av andra ”utvandrare” i närområdet. Jätten Ica – som har 46 procent av dagligvarumarknaden – dominerar jämte KF och Axfood. De två sistnämnda har marknadsandelar runt 20 procent vardera och slåss i dagarna högljutt om andraplatsen.

Å andra sidan finns det annat som fått matpriserna att sjunka. De stora kedjornas utveckling av egna varumärken må ha påverkat urvalet i vissa butiker. Min tidigare närbutik slutade exempelvis att saluföra min favoritkaviar.

Samtidigt motbevisar Konkurrensverket min stora farhåga om att detta främst skulle försämra för kunden genom utslagning av mindre producenter. Visserligen ratas leverantörer snabbare än förr. Å andra sidan dyker nya, spännande matvaror snabbare upp på hyllorna. Tuffare konkurrens har också vässat konkurrenterna i leverantörsledet. De har tvingats anstränga sig hårdare för att fram bättre varor.

Allra gladast blir jag dock av beskedet att lokala fruktodlare och ostystare vuxit sig starkare på sistone eftersom allt fler konsumenter efterfrågar närproducerade livsmedel. Sällan har en positiv slutsats känns så välbehövlig.

Radionyheterna har på sistone dominerats av skrämmande reportage om hur regnskogen skövlas för att brasilianska bönder vill sälja billigt kött till europeiska finsmakare.

För låga matpriser i all ära, billig oxfilé har inte blivit ett allt vanligare inslag i fredagsmyset utan negativa konsekvenser. Naturkött må vara en vanlig stämpel på Sydamerikanskt kött. Men den får alltså inte köpas med hull och hår!

För att påminna svenska konsumenter om detta satsar regeringen miljoner på marknadsföring av god svensk mat. Och i helgen talade jordbruksministern på Ekologiska lantbrukarnas riksstämma.

– Det ekologiska lantbruket möter stor efterfrågan och berikar min vision om Sverige – det nya matlandet, markerade han i ett pressmeddelande.

Dagens konsumenter är alltså inte bara prismedvetna utan blir också allt mer miljömedvetna. Det är en bra kombination. Det är tokigt att betala onödigt mycket för en viss vara, jämfört med konsumenter i andra länder. Men vi bör samtidigt reflektera över vad vi betalar för. Mat som producerats nära och miljövänligt har ett mervärde. En biff från frigående nötkreatur må svida lite mer i plånboken, men samvetet blir desto lättare. Dessutom smakar sådant kött ofta mer och bättre.