I ett flertal artiklar har GP den senaste tiden skildrat hur SDN Linnéstadens ekonomi är på fallrepet och hur det resulterat i planer på orimligt stora förskolegrupper (27 småttingar i samma grupp trots att den enligt barnpsykologer är på tok för många). Häromdagen kom också besked om att det nu råder intagningsstopp till förskolan i Linné.

I gårdagens GP intervjuades en grupp föräldrar i Linnéstaden om stadsdelens ekonomi.

– Linnéstaden borde inte ha några problem. Här är låg arbetslöshet och folk med höga inkomster. Det sägs att vi unga barnfamiljer är attraktiva, men det känns inte så, sade Gabriella Rudström. Hon påpekar också att om det inte blir bättre så kommer hon och hennes familj att överväga att flytta. De är förmodligen inte ensamma.

En annan som också ställer sig frågande till hur saker och ting sköts i Linnéstaden är 86-åriga Kerstin Casselblad. Hon bor ensam, sedan hennes några år äldre make flyttat till ett äldreboende, och har på grund av olika krämpor svårt att klara av all den städning som är nödvändig i ett hem. Därför har Kerstin Casselblad efter beslut hos biståndsbedömaren fått rätt till hemtjänst. Men trots detta beslut har Kerstin under långa perioder fått klara sig utan städning. För när hemtjänstpersonalen blir sjuka tillåter inte stadsdelens ekonomi att de ersätts med vikarier fullt ut.

– Jag försöker att göra så gott jag kan, men det är svårt, säger Kerstin Casselblad.

Hon berättar att mellan oktober och januari uteblev hjälpen helt.

När Kerstin Casselblad efter många försök kom i kontakt med stadsdelschefen Carl Bartler och senare även SDN Linnéstadens ordförande Ethel Sjöberg (MP), för att fråga dem om hur det kan bli så här, så fick hon inga raka svar.

Det är tydligt att det är något som inte stämmer i Linnéstaden. Visserligen spelar det ingen avgörande roll för stadsdelens ekonomi att där bor många heltidsarbetande, eftersom skattepengarna går in till kommunen centralt.

Men alla stadsdelar oavsett befolkningssammansättning bör som allra minst kunna hushålla med resurserna så att de klarar sina basuppgifter. Och till dem hör barn- och äldreomsorg.

I bland innebär detta att man måste fatta tuffa och ofta impopulära beslut om indragningar på andra håll. Men dessa är då ett måste. Så har uppenbarligen inte skett i Linné.

När stadsrevisionen nu anser att Ethel Sjöberg inte bör beviljas ansvarsfrihet, eftersom hon inte lyckats leda stadsdelnämnden till att fatta nödvändiga beslut, innebär det att hon borde ta sitt ansvar och avgå.

Men det är inte bara Sjöberg som bör erkänna sitt misslyckande. Även de övriga i nämnden har ett ansvar för dagsens situation - precis som stadsdelschefen Carl Bartler.

Vad Linnéstaden behöver är en nystart. Det går inte att trampa runt i samma minusträsk år efter år oavsett om det är högkonjunktur eller kristider.

Nya människor med nya idéer och ett tydligt uppdrag att ta ansvar för stadsdelens ekonomi borde få chansen att ta över. Kanske finns det då en chans att det blir bättre? I alla fall kan det inte bli sämre.

GP 12/3 -10