Mycket snack och inte särskilt tillfredställande resultat. Så kan man kort recensera äldresjukvården i regionen. Vägen mellan politikerna i styrelserummen och de som arbetar på golvet är lång. Så lång att de multisjuka äldre verkar ha blivit osynliga. Hur skall man annars kunna förklara att tre av fyra geriatriska vårdplatser försvunnit från sjukhusen? Tanken var visserligen att dessa platser skulle ersättas av vård och omsorg i hemmet. Men så har det bara blivit i undantagsfall.

– Det är som kejsarens nya kläder, bara ord, säger Birgitta Hammarkvist, överläkare och specialist i geriatrik, när jag träffar henne på hennes arbetsrum på Östra Sjukhuset.

Birgitta Hammarkvist har arbetat länge på SU. Hon har bland annat varit verksamhetschef för akuten på Östra, och hon var också den som fick det (otacksamma) uppdraget att avveckla den geriatriska kliniken när specialistsjukvården för äldre häromåret slogs samman med medicinkliniken. Hammarkvist har med andra ord sett hur förutsättningarna för äldresjukvården försämrats under de senaste decennierna. Hon är allvarligt oroad över situationen.

– Det känns i bland meningslöst när man skickar hem gamla sjuka människor. Kommunen gör bara punktinsatser. De har svikit de gamla och fråntagit dem rätten att vara sjuka. Det som förut sågs som möjligt att förbättra genom rehabilitering, kallas i dag "naturligt åldrande", säger Birgitta. Hon menar att ett av problemen är att kommuner och landsting är för dåliga på att samverka. Ett annat är att kommunerna trots stora satsningar inte förmår svara upp mot neddragningarna inom regionen.

Det sammangående mellan Östras medicin och geriatrik som SU:s ordförande Kerstin Brunnström kallar "en kvalitetshöjning för patienten", är Birgitta Hammarkvist inte heller helt förtjust i.

– Det finns en hel del bra, som direktinläggning och att man har börjat arbeta mer strukturerat med den palliativa vården. Det gynnar de äldre. Andra saker gör det inte, menar Hammarkvist.

En sådan sak är att man på den medicinsk-geriatriska kliniken behandlar alla patienter lika oavsett ålder och tidigare sjukdomshistoria. När någon fått en stroke så arbetar man efter ett akut-PM. Kontroller och utredningar skall göras vid vissa (relativt täta) tidpunkter. Det fungerar på en tidigare frisk 50-åring, men för en multisjuk 90-åring kan det bli för mycket, förklarar hon. Äldre patienter är också i större utsträckning beroende av att det basala omhändertagandet fungerar optimalt. Ett område där det i dag finns brister enligt Birgitta Hammarkvist. Främst på grund av två orsaker. Den ena är att läkare och sjuksköterskor är överbelastade. De befinner sig i ett snurrande ekorrhjul av administrativa uppgifter runt patienten. Den andra är att den kultur som fanns på den tidigare geriatriska kliniken, som utgick från en helhetsyn på människan, till stora delar har gått förlorad i och med sammanslagningen.

– Geriatriken och vårt synsätt är inte önskvärd eller intressant för många internmedicinare. Det var sagt att all kompetens skulle tas till vara, men geriatriken har hamnat i underläge. Visst måste det akuta gå först, men då hamnar också vården av de multisjuka äldre på efterkälken, säger Birgitta Hammarkvist.

Lösningen? Eftersom de flesta som kommer in akut till Östra är just multisjuka äldre så borde framtiden ligga i att upprätta en stor geriatrisk klinik som bas och sedan kalla in specialister från andra områden som konsulter. Att vända på kakan alltså.

– Men att föreslå något sådant är som att svära i kyrkan, säger Birgitta och ler.

Hur vården är organiserad är en fråga om status och prestige. Och geriatriken står inte särskilt högt upp i sjukhusens hierarki. Vilket ur ett historiskt perspektiv inte är konstigt eftersom det för det första är en medicinsk specialitet med många kvinnor, och för det andra handlar om att behandla äldre multisjuka.

Men om nu inte sjukvårdens personal och chefer själva kan slita sig loss från gamla föreställningar så borde i alla fall politikerna se vad som behövs. Och i en tid när allt fler blir allt äldre är ett ordentligt lyft för den geriatriska vården en nödvändighet.

Kerstin Brunnström och hennes kollegor borde ta sig tid att tala med de som dagligen vårdar svårt sjuka äldre, i stället för att bara lyssna på chefer som har en ständig press på sig att visa resultat. SU:s styrelse borde också ta till sig de erfarenheter som andra landsting gjort. Det finns flera exempel som visar att när medicin och geriatrik slås ihop, är det geriatriken som förr eller senare får stryka på foten. Det är också vad verkar vara på gång att ske på Östra.

– Verkligheten har med all önskvärd tydlighet visat att den medicinska kompetensen är den som mest beaktas medan den geriatriska kompetensen inte ses, avslutar Birgitta Hammarkvist.

Är det verkligen så göteborgarna vill att sjukvården för de äldre skall se ut?