Det är något mycket märkligt med RUT – avdraget för hushålltjänster. I decennier har vi haft ROT – avdrag för reparation, om- och tillbyggnad. Ingen har någonsin bekymrat sig över att skattepengar därmed slussas till människor som har råd att bättra på villan. Aldrig har någon velat göra byggnadsarbetare arbetslösa med motiveringen att skattesubventionen, som ger dem jobb, kan användas bättre i offentliga sektorn.

På liknande sätt protesterade ingen i den rödgröna vänstern när Sahlin, Ohly och Eriksson ville låta skattebetalarna köpa Saab för att rädda 3 500 metallares jobb – plus kanske lika många hos underleverantörer. Ändå skulle man med gängse rutologi kunna hävda att det är fel att använda välfärdens skattepengar till att bygga bilar som bara rikt folk har råd att köpa.

Men för RUT gäller andra regler. I går rörde Aftonbladet upp himmel och jord över att 35 procent av skatteavdraget för hushållstjänster utnyttjas av människor som tjänar mer än 50 000 kronor i månaden. "Bingo för miljonärer" löd rubriken.

Med samma statistiska handlag går 65 procent av avdraget till människor som tjänar mindre än 50 000 kronor i månaden. Bingo för fattiglappar?

Skämt åsido. Att varor och tjänster som tillför något utöver livets nödtorft främst efterfrågas av dem som har pengar till mer än livets nödtorft kan inte överraska någon. Avstår vi av moraliska skäl från att producera andras överflöd blir de flesta av oss arbetslösa och dräneras välfärden på skattepengar.

RUT har hittills skapat cirka 11 000 nya vita jobb. Det är bingo!