Ungdomsarbetslösheten är extremt hög i Sverige. Enligt Statistiska Centralbyråns (SCB) stora arbetskraftsundersökning (AKU) var 24 procent av alla ungdomar mellan 15 och 24 år arbetslösa vid årsskiftet. Som arbetslösa räknas alla som vill arbeta men inte får något arbete.

Enligt EU:s statistikbyrå Eurostat är det bara Spanien som har en högre ungdomsarbetslöshet än Sverige bland EU:s 27 medlemsländer.

Arbetslösheten bland ungdomar är alltså ett av våra allvarligaste samhällsproblem. En del kan förklaras med finnanskris och långkonjunktur, men inte allt. Medan ungdomsarbetslösheten långsiktigt har minskat i krisländer som Grekland och Spanien har den ökat i Sverige. Således tycks Sveriges goda statsfinanser inte ge ungdomar en bättre chans på arbetsmarknaden.

Vad den kroniskt höga ungdomsarbetslösheten i Sverige beror på vet vi inte – om vi skall vara noga med vad vi vet och vad vi inte vet. Däremot finns det gott om mer eller mindre välgrundade åsikter och påståenden.

Arbetsgivarna och en del forskare pekar ut tre orsaker: hög ingångslön, starkt anställningsskydd och få lärlingsjobb. Sunt förnuft tycks stödja detta påstående. Om det är dyrt och fyllt av förpliktelser att anställa väljer arbetsgivaren rimligen det säkrare korten – det vill säga någon med dokumenterad erfarenhet och kompetens.

Ser vi oss runt i Europa visar det sig också att länder med svagare anställningsskydd och lägre ingångslöner, alternativt lärlingslöner har väsentligt lägre ungdomsarbetslöshet. Enligt Eurostat, som sätter den svenska ungdomsarbetslösheten till 22,9 procent, har Danmark 8,7 och Österrike 7,9 procents ungdomsarbetslöshet.

Facket och andra forskare bestrider dock sambandet mellan arbetsrätt och ungas arbetslöshet. Sunt förnuft-argumentet tillbakavisas med att det inte räcker att enbart jämföra arbetsrätten, vilket är en rimlig invändning. Exempelvis har Danmark en större andel små och medelstora företag än Sverige.

TCO avvisar arbetsrättsargumentet med argumentet att få ungdomar blivit arbetslösa på grund av turordningsreglerna. Fast det besvarar ju inte frågan varför ungdomar har så svårt att få det första jobbet. Och i stället för arbetsrätten pekar TCO på bristande utbildning och liten arbetslivserfarenhet som huvudskäl till ungdomsarbetslösheten. Men det är bra nära ett cirkelresonemang. För att få arbetslivserfarenhet måste man ju först ha fått ett arbete.

Behovet av kunskap bygd på praktisk erfarenhet är stort. Men att lagstifta om LAS och löner vore olyckligt. Då är det bättre att gå förhandlingsvägen.

Metall vill ha ett särskilt ungdomsavtal som i praktiken är ett lärlingsår i industrin med lägre lön. Centerpartiet har också föreslagit ett ungdomsavtal, men där anställningstryggheten under de första två åren byts ut mot avgångsvederlag.

Om arbetsmarknadens parter sätter de arbetslösa ungdomarnas intresse först borde det inte vara omöjligt att förhandla fram ett ungdomsavtal som på allvar prövar om anställningstrygghet, höga ingångslöner och brist på lärlingsjobb är en avgörande del av problemet.

Pröva avtalet i praktiken under fem år. Sedan vet vi mer och kan handla därefter.

GP 1/3 -10