På en månad har regeringen hämtat in nästan hela oppositionens försprång i GP/Sifos väljarbarometer – från 10,3 till 3,4 procentenheter. Det visar hur lättrörlig väljaropinionen är och att ingenting är avgjort.

Bäst går det för Moderaterna som ökar från 25,8 till 29,6 procent, vilket är statistiskt säkerställt. Sämst går det för Socialdemokraterna som minskar från 36,9 till 34,6 procent, dock inom felmarginalen. Kristdemokraterna fortsätter att vara regeringens svagaste länk, nu med 3,9 procent. Det är hög tid att Göran Hägglund talar om vilket parti Kristdemokraterna har för avsikt att vara – ett socialt ansvarstagande mittenparti eller ett på alla sätt konservativt högerparti. Det nu pågående försöket att vara både ock förvillar väljarna.

Slutar Göran Hägglund dessutom upp med sitt trams på temat "verklighetens folk" kan det bli mer utrymme för äldreminister Maria Larsson (KD) att berätta hur hon leder regeringens arbete på att förbättra äldreomsorgen. Valfrihet, självbestämmande och värdighet i äldreomsorgen är en viktig valfråga.

Att regeringen hämtat in sju procentenheter på en månad har säkerligen flera orsaker. En uppenbar är att vulgärdebatten om förändringarna i sjukförsäkringen avstannat. Fler och fler upptäcker att reformen inte handlar om utförsäkring utan om att ersätta rutinmässig förtidspension med rehabilitering och en ny chans på arbetsmarknaden.

Andra orsaker är krisen tycks vara på väg att bottna. Arbetsförmedlingens januarirapport talar om fler som får jobb och färre som blir varslade eller arbetslösa.

Många väljare är nog också medvetna om att Sverige går ur den värsta internationella ekonomiska krisen på 70 år med bättre statsfinanser och lägre underskott än nästan alla andra länder. Det finns reformutrymme!

Men skall regeringen vinna valet måste den vinna miljödebatten och därmed fler kvinnors röster. Regeringen har ett starkt kort – miljöminister Andreas Carlgren (C). Det är dags att spela ut det kortet.

GP 14/2 -10