Det finns inga bestämda gränser för religionsfriheten. Även om lagstiftningen försöker definiera ramarna för religionsfrihet förändras de hela tiden efter samhällets sociala, kulturella och ekonomiska utveckling. En och samma religion kan ha olika begränsningar i olika länder. Som troende muslim i Saudiarabien måste man strikt följa sharialagarna, som troende muslim i Sverige behöver man endast följa samhällets lagar och sitt eget samvete. I ett så öppet och sekulariserat samhälle som det svenska skulle man tro att debatter om religionsfrihet skulle vara onödiga och ointressanta. Istället verkar det som om intresset för religioner och religiösa frågor och var gränserna för religiösa sedvänjor och bruk ska sättas, ständigt ökar.

Senast i raden av debatter är den så kallade handslagsdomen som kom i veckan. Tingsrätten slog fast att Arbetsförmedlingen gjort sig skyldig till diskriminering av en muslimsk man som vid en arbetsintervju vägrat att skaka hand med företagets kvinnliga vd och därmed fick sin ersättning indragen. Istället för att handskakning påstår mannen att han hälsat genom att lägga handen på hjärtat och bugat.

I Sverige är vi stolta över att vara det mest jämställda landet i världen. Under många decennier har kvinnorna flyttat fram sina positioner ekonomiskt, politiskt och socialt. Sverige har en långtgående jämställdhetslagstiftning och ses internationellt som ett föredöme för alla kvinnor, som kämpar för sina mänskliga rättigheter. Sverige har undertecknat ett antal internationella konventioner och deklarationer om mänskliga rättigheter bland annat CEDAW, konventionen om avskaffande all av diskriminering mot kvinnor såväl direkt som indirekt. Jag tycker det är viktigt, inte bara att försvara den svenska synen på jämställdhet mellan könen utan att gå vidare. Frågan är därför om man kan ta avstånd från den svenska synen på jämställdhet och leva efter islamistiska traditioner utan att ställa sig utanför samhället?

Göran Larsson, filosofie doktor i religionsvetenskap och verksam forskare vid Göteborgs universitet skriver i boken "Det mångreligiösa Sverige" att om människor med muslimsk kulturell bakgrund fortsätter att diskrimineras skapar detta med största sannolikhet en grogrund för radikalisering och politisering. Minskar både det reella och upplevda utanförskapet ökar istället möjligheterna till en positiv samexistens.

En helt annan uppfattning har Jasenko Selimovic som på G-P:s debattsida 10/2 skriver att det är hög tid att ifrågasätta effekterna av mångkulturalism som politisk ideologi när den som kränker en kvinna får skadestånd av staten. Han räknar med att domen mot Arbetsförmedlingen förmodligen kommer att bli Sverigedemokraternas bästa valslogan.

Om, som Selimovic tror, Sverigedemokraterna kommer att vinna röster på domen mot Arbetsförmedlingen vet jag inte. Men jag är övertygad om att alla, oavsett trosuppfattning måste inse att män och kvinnor har samma rättigheter och ska behandlas lika, och att kränkande särbehandling av kvinnor aldrig kan accepteras.

Idag möter de flesta svenskar andra religiösa traditioners fysiska och ideologiska närvaro och när kulturer blandas lär vi av varandra och vi får ett rikare liv och samhälle. Men jag kommer aldrig att kunna stå bakom seder och bruk som innebär tre steg bakåt för jämställdheten.