Är kriget ändamålsenligt? Ledare 9/2:
Det är allvar nu. Balansen mellan civilt bistånd och militärt skydd i Afghanistan måste ifrågasättas. Unga män och kvinnor i uniform är inte politikens förbrukningsmaterial.
Relaterat
Ingen bör betvivla det ädla syftet med kriget i Afghanistan. Terrorismen, i synnerhet Al Qaida, skall besegras, fred, framtidshopp och demokrati införas, kvinnor ges mänskliga rättigheter och flickor tillåtas gå i skolan.
Utan att nå detta ädla syfte har kriget nu pågått i åtta år. Det är två år längre än andra världskriget. Någon seger syns inte till. Ingen, allra minst den amerikanska militärledningen som har mest att förlora, tror att kriget går att vinna.
Vid en offentlig utfrågning om flyktingsituationen i Afghanistan i riksdagen den tredje februari sammanfattade Svenska Afghanistankommitténs generalsekreterare Torbjörn Pettersson säkerhetsläget så här:
Den afghanska regimen (president Karzai) har enorma legitimetetsproblem. Den formella staten är irrelevant i väldigt stora delar av landet. Regeringen spelar en allt mindre roll medan talibaner och krigsherrar får ett allt större inflytande. Utvecklingen blir allt mera kaotisk och kriget sprider sig från söder mot norr.
I norr finns den svenska Isaf-styrkan där två officerare i söndags stupade i distriktet Charbolak, nära byn Gor Tepa.
– Det är ett oroligt område säger Svenska Afghanistanskommitténs programchef i Kabul, Jörgen Holmström, till TT. Holmström hoppas att striderna inte innebär ett hot mot kommitténs personal i Charbolak:
– Vi känner hela tiden en oro över att vår civila hjälpverksamhet blandas ihop med Sveriges militära insats.
Det är ett tänkvärt uttalande. De svenska soldaterna i Afghanistan patrullerar, såras och stupar för att skydda civil hjälpverksamhet. Men om svenska hjälparbetare uppfattar den svenska militära närvaron som ett hot mot säkerheten – vad gör i så fall svenska soldater i Afghanistan? För vad riskerar de sina liv?
År 2004 fanns det 24 000 utländska soldater i Afghanistan. President George W Bush, som var en krigspresident, förfogade över 83 000 man. Nu ämnar "fredspresidenten" Barack Obama utöka den amerikanska styrkan med 30 000 soldater. Sammanlagt kommer i år 140 000 utländska soldater, unga kvinnor och män, att riskera sina liv i ett krig som deras civila och militära chefer inte tror på.
Risken är uppenbar att mer krig bara gör freden ännu mera svårfångad. Och skälet är inte svårt att förstå. Förra året dödades 2 414 civila i Afghanistan. En fjärdedel av dem föll offer för utländska soldater, även svenska, eller den egna regerings soldater.
– De utländska truppernas anseende har försämrats, konstaterade Torbjörn Pettersson i riksdagsutfrågningen.
Det anseendet lär inte förbättras med den storoffensiv mot talibaner (och civila) som tycks vara på gång i södra Afghanistan. Bättre vore om Obama satte kriget på sparlåga och i stället storsatsade på förhandlingar och bistånd.
Det valet har även den svenska regeringen – och oppositionen. När svenska soldater stupar skriker reptilhjärnan efter mer pansarplåt och större kanoner. Men i ett krig som inte kan vinnas militärt är det snarare balansen mellan civilt bistånd och militärt skydd som måste ifrågasättas. Det är allvar nu. Unga män och kvinnor i uniform är inte politikens förbrukningsmaterial.
GP 9/2 -10
