I januari dömde Malmö tingsrätt tre män till fängelsestraff för människohandel och koppleri. Männen hade med våld och hot stängt in en 17-årig flicka från Östeuropa i en villa i Staffanstorp och tvingat henne att sälja sin kropp varje dag.

Att ärendet nådde ända fram till åtal och fällande dom var bra, men inte självklart. Tyvärr är det mindre vanligt att de som forslar unga fattiga flickor över gränser och pressar dem att prostituera sig, får det straff de förtjänar. Från att brottet människohandel infördes i svensk lag år 2002 till och med 2008 visar statistiken att av 150 polisanmälningar blev endast 21 domar.

Visserligen är Sverige inte det land som kvinnosmugglarna främst inriktar sig på. Den svenska lagstiftningen har lett till att marknaden för sexköp är betydligt mindre än i till exempel Tyskland. Att det är ett brott att köpa sex i Sverige innebär att människohandlare och hallickar löper en markant högre risk att bli upptäckta.

Men även med dessa omständigheter i beaktande, är 21 fällande domar en anmärkningsvärt låg siffra. Inte minst med tanke på att hundratals (ungefär 500 enligt Amnesty) kvinnor förs till Sverige varje år för att utnyttjas i prostitution.

Det kommer förhoppningsvis att bli en ändring. Häromdagen presenterade justitieminister Beatrice Ask (M) en lagrådsremiss som gick ut på att förenkla tillämpningen av lagen mot människohandel.

Bland annat tas kontrollrekvisitet bort. Med det menas att rättssystemet inte längre behöver bevisa i vilken utsträckning och på vilket sätt förövarna har haft kontroll över ett offer.

Det är en klok förändring. Att de ofta aggressiva och sluga män som lurar med sig utsatta tonårsflickor utövar makt är självklart. Är man 15 år och har haft en tuff uppväxt, inte vet var man är, inte kan språket, inte har några pengar och har blivit fråntagen sitt pass, är det inte lätt att stå upp för sig själv och säga ifrån.

En annan positiv förändring är att kravet på dubbel straffbarhet, för att svensk domstol ska kunna döma över människohandel som begåtts utomlands, tas bort. Personer som begått människohandelsbrott utomlands skall kunna dömas i Sverige, även om gärningen inte är straffbar i det land den delvis begåtts.

Slutligen föreslås även i lagrådsremissen att riksdagen ska godkänna Europarådets konvention om bekämpande av människohandel. Även det är önskvärt. Människohandelsbrott är inget som enskilda länder kan bekämpa var och en för sig utan kräver samarbete och gemensamma riktlinjer. Ju mer de europeiska länderna kan närma sig varandra i frågan om hur man bäst motverkar trafficking desto bättre.

Från den aspekten är det ett stort problem man i en rad europeiska länder inte är beredda att vare sig se eller acceptera den stora roll som laglig prostitution spelar, när det kommer till att skapa en marknad för människohandlarna. Kanske kan Sveriges nya EU-minister Birgitta Ohlsson (FP), tillika en varm anhängare av sexköpslagen, sprida lite ljus hos sina kolleger runt om i Europa.

GP 7/2 -10