Höjda skatter ger inga jobb
Mona Sahlin har svårt att reda ut konsekvenserna av det egna rödgröna alternativet, inte minst effekterna av höjda skatter och avgifter.
Relaterat
Så är då valrörelsen definitivt i gång inför valet i september. Äntligen, frestas man tillägga. Det halvårslånga svenska EU-ordförandeskapet kom, oavsett hur viktigt det än var i andra avseenden, dessvärre att lägga sordin på mycket av den inrikespolitiska debatten.
Men nu är det över och på söndagskvällen, i Agenda-debatten med Mona Sahlin, var Fredrik Reinfeldt tillbaka i den inrikes hetluften. En glädjande offensiv statsminister, som nu uppenbart med liv och energi är beredd att ge sig in i den avgörande valkampen.
För offensiv är vad som kommer att krävas, för att vända det opinionsläge där oppositionen för närvarande har ett försprång på uppemot tio procentenheter.
Debatt behövs för att synliggöra alternativ. Det handlar då inte bara om att redovisa de egna alternativen, utan också att granska motpartens. I det senare avseendet är det under de senaste månaderna i hög grad regeringen som blivit utsatt. Lättare har det, i EU-ordförandeskapets skugga, varit för oppositionen. Därför var det både bra och nödvändigt att Reinfeldt nu riktade strålkastarljuset mot det rödgröna alternativet och konsekvenserna av dess förslag.
En central fråga är hur höjda skatter skall kunna bidra till fler jobb och bättre sysselsättning. För höjda skatter och avgifter blir det under en eventuell rödgrön regering. Även om Mona Sahlin säger sig ha accepterat de tre första stegen av jobbskatteavdraget går man nu emot det fjärde steget. Det medför mindre pengar i plånboken för människor i vanliga inkomstlägen. Eget arbete lönar sig sämre.
Arbetsgivaravgiften för unga människor, under 26 år, kommer att fördubblas. På vad sätt kommer det att underlätta sysselsättningen för unga? Mona Sahlin blev svaret skyldig.
Ett annat löfte från de rödgröna, som dock inte berördes i den här debatten, gäller att avdraget för hushållsnära tjänster skall tas bort. Det innebär att tusentals jobb riskerar att förvandlas till arbetslöshet, i många fall drabbande kvinnor och invandrare som just genom avdraget getts en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.
När det gällde sjukförsäkringen blev det en tämligen jämn match, vilket framför allt Fredrik Reinfeldt bör haft anledning att glädja sig åt. Med socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson i stort sett lämnad ensam på banan för att försvara reformen hamnade regeringen ett tag i ett besvärande opinionsmässigt och pedagogiskt underlag.
Nu gick Reinfeldt till motoffensiv och pekade inte minst på konsekvenserna av det gamla sjukförsäkringssystemet, där människor tämligen brutalt förtidspensionerades och ställdes vid sidan av arbetsmarknaden utan att ges en chans att komma tillbaka. Sahlin, som klädsamt nog erkände begångna misstag, hade samtidigt svårt att klart reda ut hur hennes alternativ egentligen skulle underlätta människors återkomst till arbetslivet.
Det lär nog dröja ett tag innan opinionsläget jämnat ut sig. Men debatten håller på att jämna ut sig. Det tjänar inte minst väljarna på. Reinfeldt är välkommen tillbaka på den inrikes arenan!
GP 26/1 -10
