I förra veckan skyltades en rad apotek i Göteborgsområdet om. Från och med nu är det det privata Medstop som står bakom till exempel apoteken Nordstjärnan på Wieselgrensplatsen och Gripen i Bergsjön. Samtidigt är det också sedan första november möjligt att köpa receptfria läkemedel i mataffären eller på macken.

Reformerna på apoteksområdet är ur många aspekter positiva för konsumenterna. Med ökad konkurrens bör vi kunna räkna med såväl bättre utbud som generösare öppettider och större kundfokus. Så ser det ut i många av våra grannländer där apoteken drivs av såväl större kedjor som enskilda näringsidkare. Vem har inte fascinerats över hur det verkar ligga ett apotek i varje gathörn i såväl London som Paris och Barcelona medan det i Stockholm och Göteborg bara finns ett eller max två per stadsdel.

Trots att det ofta visat sig leda till positiva förändringar är det fortfarande en hel del människor som är negativa till privata initiativ på hälso- och sjukvårdsområdet. Inte minst har de många privat drivna vårdcentralerna som startades i samband med höstens vårdval anklagats för att bidra till att vården blir dyr och orättvis. Jag har svårt att se varför det skulle vara så. Vården bekostas ju oavsett driftsform av offentliga medel.

Personligen är jag glad att jag som konsument och patient har fått möjligheten att välja. Jag har aldrig tidigare känt mig så trygg och säker på att hjälpen är nära som jag är nu. Och det är tack vare den privata vårdcentral där jag och min familj är listad.

När min 20 månader gamla dotter gjorde sig illa häromdagen kände jag, efter att den värsta paniken lagt sig, en oerhörd trötthet inför att med oron för dottern gnagande i magen behöva sitta i ändlösa telefonköer eller att tvingas köra över hela stan och tillbringa flera timmar i ett stökigt väntrum på Drottning Silvias barnsjukhus. Men allt detta slapp jag.

På vårdcentralen svarade de i telefonen direkt. Tio minuter efter att olyckan skett satt jag och dottern i ett undersökningsrum omgivna av tre fantastiska personer som gjorde allt för att det skulle bli bra igen. Och medan det sår som lillan i ett obevakat ögonblick lycktas åsamka sig syddes ihop, fanns det till och med tid och empati nog att lugna och stryka en rädd och orolig mamma (som inte är särskilt bra på att hantera blod och nålar) över håret.

Jag tror inte att den fina attityd, omtänksamhet och goda service som min vårdcentral står för beror på att den är privat. Däremot tror och hoppas jag att det är den typen av vårdcentraler och apotek som vinner på att det numera finns en konkurrens på marknaden. Oavsett om det handlar om offentligt eller privat driven hälso- och sjukvård går inte längre att blunda för att den finns till för kunder och patienter och inte tvärtom.

När man är sjuk (eller ens barn är sjuka) är man som allra mest sårbar. Då behöver man känna tillit och förtroende för de människor man möter. Att de vårcentraler som inte kan leva upp till de kraven väljs bort och i förlängningen kanske läggs ned är inget att sörja över.

Inte heller finns det något skäl att sörja över apoteksmonopolets öde. Varför skall man tvingas åka långa omvägar till ett apotek med ett nysytt litet barn för att köpa alvedonsuppar, när man kan slinka in på Ica vägg i vägg med vårdcentralen? Ja varför?