Känsliga politiska problem begravs understundom i utredningar. Men en utredning kan också ge tid till eftertanke och det samtalsutrymme som behövs för att lösa upp politiska blockeringar. I veckan som gick föreslogs två utredningar som kan åstadkomma just detta – tid till eftertanke och samtalsutrymme. Samt i bästa fall tillräckligt med fakta för en seriös offentlig debatt, befriad från gamla låsningar.

Överste Ulf Henricsson och miljöpartisten Annika Nordgren Christensen vill se en utredning om svensk anslutning till Nato. Henricsson är för, Nordgren Christensen är mot. Båda anser dock att det är hederligare att utreda, analysera och debattera Nato än att fortsätta den glidande anslutningen för att till sist ställa svenska folket inför fullbordat faktum. Förslaget är en utmärkt utgångspunkt för en bättre svensk säkerhetspolitik.

De tre regeringspolitikerna Anna Kinberg Batra (M), Roger Tiefensee (C) och Stefan Attefall (KD) anser för sin del att det är dags att på nytt utreda och debattera om Sverige skall byta kronan mot Euro. Folkpartiet vill skynda snabbare till en ny folkomröstning, men torde inte spjärna emot att utreda först.

För vad kan vara mera rimligt, tio år efter folkomröstningens nej till Euron, än att undersöka konsekvenserna och förutsättningarna inför framtiden? Intressanta utgångspunkter finns. Å ena sidan ökar Euroländernas inbördes handel betydligt snabbare än handeln med de EU-länder som står utanför Eurosamarbetet. Å andra sidan har Sverige inte förlorat i politiskt inflytande genom att behålla kronan. Detta enligt ett Euro-seminarium i riksdagen den andra december.

Jag tycker utredningarna skall tillsättas med det snaraste. Enda skälet att inte göra det är om partipolitisk taktik bedöms viktigare än att ge medborgarna ett så bra beslutsunderlag som möjligt.

Men vi bör ha klart för oss att en utredning om Nato knappast kan handla om medlemskap eller icke medlemskap. Den frågan avgjordes i smyg redan på 50-talet. Sedan dess har svensk försvarspolitik vilat på ett både öppet och hemligt samarbete med Nato. Analogt har säkerhetspolitiken förutsatt ett omedelbart svenskt Nato-medlemskap i händelse av krig.

I praktiken kommer Nato-utredningen att handla om vilket slags medlemskap Sverige skall ha, med eller utan rösträtt, med eller utan formulerade ömsesidiga förpliktelser. Sveriges försvar är oundvikligen en del av EU:s försvar som är en del av Natos försvar. Och Sverige är sedan länge en betydligt aktivare Nato-deltagare än flertalet Nato-medlemmar.

På liknande sätt får vi inte inbilla oss att en Euro-utredning kommer att utreda om Sverige skall ha en självständig penningpolitik eller ej. Det valet är till största delen redan fattat. Vi är med i EU:s ekonomiska och monetära union EMU, med dess fria rörlighet för kapital och samordnade ekonomiska politik.

Den faktiska frågan är om detta skall bli synligt i våra plånböcker och om svenska företagare och konsumenter får dra nytta av en långsiktigt snabbare tillväxt och mindre valutakrångel eller inte. I den andra vågskålen ligger mest politiska illusioner.

Fast det senare är förstås en åsikt. Euro-utredningen bör, liksom Nato-utredningen, hålla sig så strikt till fakta som det bara är möjligt.