Vi behöver både "Förnuft och känsla" och balans mellan de två. Men i diskussionen om Saabs framtid verkar känslorna ha tagit överhanden. Det är inte konstigt. Tusentals människor riskerar att förlora sina arbeten när Saab läggs ner. Men känslor kan varken rädda företag eller arbetstillfällen - bara förnuft och marknadslogik. Och båda säger, tyvärr, att Saab är förlorat. Just nu förfaller emellertid den offentliga diskussionen mest handla om huruvida något av de olika förmodade buden på Saab kommer att ha framgång - inte om Saab efter en försäljning skulle kunna överleva och bli framgångsrikt. GM beskrivs som ondsint och tvetydigt och Socialdemokraternas näringspolitiske talesman Tomas Eneroth försöker slå populistiskt mynt av tragedin i Trollhättan genom att kritisera Maud Olofsson för att hon reser bort när Saabs öde avgörs. Jag är helt medveten om att min hållning kan betraktas som cynisk och hjärtlös men tyvärr är verkligheten både bister och skrämmande.GM kan förvisso klandras. GM har ägt och misskött Saab i 20 år. Därför är den förestående nedläggningen GM:s fel. Det är ingen tröst i eländet men misskötseln av Saab är inget undantag. Hela GM har skötts så illa att den amerikanska staten tvangs ta över världens före detta största biltillverkare. Man gjorde det för att undvika konkurs och rädda amerikanska jobb - inte 3 000 jobb i "Trollhattan, Sweden" - hur gärna vi än skulle vilja det. Beslutet att sälja Saab var logiskt. Lika logiskt var beslutet den 18 december att lägga ner Saab. GM hade nämligen inte fått något trovärdigt bud på den svenska biltillverkaren. Det i sin tur är inte så underligt. Det går inte att driva ett bilföretag vidare som varit nere i försäljningsiffror på några hundra bilar i veckan - i en bransch med gigantisk överkapacitet och mördande konkurrens. GM har hela tiden hållit fast vid decemberbeslutet, vilket föranlett mycket kritik. GM har också beskyllts för dubbla budskap eftersom företaget meddelat att det är berett att sälja om man får ett tillräckligt bra och trovärdigt bud. Jag har svårt att se hur man kan göra på annat sätt. En avveckling tar lång tid att genomföra och för att undvika ytterligare utdraget lidande och miljardförluster måste likvidationen av Saab inledas och fortgå. Men GM vore mer än lovligt korkat om man inte samtidigt noggrant synade alla bud som kommer in under tiden. Ett bud måste, för att vara acceptabelt, dels innehålla en substantiell köpeskilling, dels visa på tillräckliga finansiella muskler för att driva produktionen vidare och kunna stå för garantier mot Saabkunder.Låt oss anta att Saab trots allt säljs till någon av de relativt små spelare som nu visar intresse för företaget. Är eländet då över för Saabs anställda? Nej, risken är överhängande att Golgatavandringen fortsätter och så småningom ändå slutar i konkurs och nedläggning. Resultatet av att hoppas bortom allt förnuft riskerar därmed att bli en än mer utdragen plåga för Saabs anställda. I en stor intervju i fredagens GP sa Fredrik Reinfeldt att han tror på den svenska modellen som är att "satsa på anställningsbarhet. Det vill säga att rädda människorna och inte företagen", snarare än "olika stödsystem för att låsa sysselsättningen som den ser ut. "Politiker skall inte rädda företag, det kan de inte. Men de skall skapa goda förutsättningar för företagande och de skall hjälpa människor som drabbas när företag går under. Det har statsministern alldeles rätt i! Det bör Västsverige och Trollhättan betrakta som ett löfte!