Hellre rik och frisk än fattig och sjuk. Nåja, riktigt så elementär var inte den folkhälsopolitiska konferens som Västra Götalandsregionen i går anordnade i Göteborg. Men det var bra nära.

Nästan hela konferensen ägnades åt att med statistik bevisa det alla borde känna till - att fattigdom leder till dålig hälsa och att dålig hälsa påverkar såväl barnadödlighet som vuxnas livslängd.

Den från Stockholm influgna professorn i medicinsk sociologi, Denny Vågerö, ägnade en hel timma åt att med statistik visa att sambandet fattigdom, hälsa, livslängd finns i hela världen samt att ekonomiska och politiska kriser påverkar människors hälsotillstånd.

Man skall aldrig förakta grundforskning. Och det är bra att kunna lägga fakta uttryckt i siffror på bordet. Där borde professor Vågerös information ha legat. Så kunde den inledande timmen ägnats åt något mera kreativt.

10 procent av alla barn i Sverige växer upp i fattiga familjer. De har inte andra barns möjligheter, från semesterresor till den där jackan som alla andra har. Och vi vet alltså att dessa fattiga barn kommer att växa upp och bli sjukare än andra vuxna och få ett kortare liv.

Vad gör vi åt detta – konkret, här och nu? Den frågan borde en folkhälsokonferens ägna sig åt. Och nästa talare, Ann-Marie Olhede kom åtminstone lite närmare verkligheten. Hon är tandvårdschef i Västra Götaland och kunde med statistik visa att barn i fattiga områden har fler hål i tänderna än barn i mera välmående områden.

Olhedes slutsats att mer pengar till barntandvård måste satsas i tandvårdsdistrikt där barnen har fler hål i tänderna finns inget att invända mot.

Efter lunch blev det paneldebatt på temat Vad kan vi göra, vad bör vi göra? Under 45 minuter yttrades bland annat följande odödliga slutsatser: "Detta måste genomsyra hela vårt arbete. Vi måste ta med oss det här hem. Människor måste känna sig behövda. Vi måste hitta en ny livsstil."

Till sist talade Folkhälsoinstitutets generaldirektör Sara Wamala och konstaterade det samma som Denny Vågerö på förmiddagen– fast med andra grafer.

Blev det då inget konkret resultat av denna heldag i folkhälsans tecken? Jo, det finns en betydande risk för det. Karin Engdahl (S), ordförande i Folkhälsokommittén i Västra Götalandsregionen greps av inspiration. Hon föreslog att sambandet mellan fattigdom och hälsa i Västra Götaland skall undersökas och resultatet presenteras i form av en rapport.

När det är gjort, om det blir gjort, får vi än en gång veta det vi redan vet – att fattiga människor i fattiga områden mår sämre än andra, mätt med medelklassen som norm. Kanske borde pengarna satsas mera praktiskt.

Oavsett antal rapporter torde ett vara orubbligt. Det enda som verkligen hjälper mot fattigdom är eget arbete och egen försörjning. Självklart skall sociala insatser göras där de sociala problemen finns och naturligtvis måste utsatta barn ges allt tänkbart extra stöd i skolan. För med eller utan statistik är det i skolan vi har den bästa chansen att bryta ett dåligt socialt arv.

GP 16/1 -10