En äldre herre i Mölndal kontaktade mig för något år sedan. Han berättade om hur han blivit bötfälld för obetald parkeringsavgift trots att han betalat. Det handlade inte om pengarna i första hand, utan mera om förolämpningen att inte bli betrodd trots bevis. I vår korrespondens märkte jag en tilltagande frustration hos mannen, som verkligen inte orkade med eländet, men ändå bestämde sig för att stå på sig.

– Jag är alldeles för gammal för det här egentligen men man blir så arg och ledsen, sa han. Ärendet gick till inkasso, kronofogde och sedermera till ting. Beloppet växte och med det oro och olust.

Det är få andra situationer i vårt samhälle som på ett sådant sätt kan få människor att känna sig så rättslösa och driva helt normala personer till randen av rättshaveri. Det är något djupt psykologiskt bakom känslan av att ditt öde vilar i någon annans händer. Någon som inte ens vill höra din historia.

Parkeringsvakten har ju aldrig fel, oavsett hur rätt du har. Till detta ska läggas de blandade känslor som en p-bot ger. Det är lite skam, lite självförakt och en gnutta irritation. Och så klart en massa frustration, om du känner att den där p-boten inte var rättvis.

Okej, det är ju inga episka proportioner. Men för många är 600 eller 900 kronor mycket pengar. Dessutom är det ju trots allt de små tingen i livet som skänker glädje eller… ja, irritation.

Invändningen är att regler är till för att följas. Självklart. Annars havererar våra system. Det tror jag alla som en fått en p-bot, med lite distans skriver under på. Men när människor glömmer det sunda förnuftet, när p-vakter gömmer sig bakom en brandgul väst, regler och militant millimeterrättvisa då förlorar vårt system en gnutta. Exemplet från i onsdags med de rullstolsburna som inte fick åka spårvagn tillsammans är bara ett i raden. Reglerna undermineras av oförmågan att förstå verkligheten.

I Malmö togs i somras beslut om att en del p-vakter skulle utrustas med en kamera för att skyddas mot arga bötfällda bilister. Det om något symboliserar den vridna synen på sakernas tillstånd. Vore det inte bättre att lära vakterna lite förståelse och socialt kunnande istället? Eller ett leende?

Göteborgs stad ska öka intäkterna från felparkeringsavgifter. Företaget, Addici, som de senaste åren skött kommunens lappande missade målet under 2008 och 2009. Förra året blev det inte ens 70 miljoner kronor i intäkter.

– Det har redan lett till minskat underhåll av gator och vägar.

– Målet är att nio av tio ska parkera rätt men just nu är det färre. Därför behöver vi öka övervakningstimmarna.

Uttalandena ovan kommer från planeringschefen respektive parkeringschefen på Trafikkontoret i Göteborg, i GP i oktober förra året.

Det beskriver cynismen som råder. Dels påstår man sig vilja att folk ska parkera rätt men samtidigt också få in mer pengar i form av böter. Faktum är att man inte bara hoppas på mer böter utan budgeterat för det.

Det kanske förklarar gåtan med p-vakters oöverträffliga nit. Men det finns hopp. Häromdagen friades jag av en p-vakt när jag hämtade på dagis. Och den äldre herren i Mölndal? Han fick rätt mot kommunen till slut. Men hur mycket kostade det inte att plåga honom i flera månader?