Till sist har även regeringen fattat det som borde vara självklart. Att det inte är okej med könsdiskriminering på universitet och högskolor. Inte ens om syftet är gott.

I går meddelade högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (FP) att regeringen ändrar högskoleförordningen så att positiv särbehandling inte längre är tillåten. Det är ett alldeles utmärkt beslut. Men det är inte regering som kan ta åt sig äran.

I stället är det Centrum för rättvisa som genom att driva diskrimineringsmål i domstolarna föst regeringen framför sig. Avgörande blev en dom i Svea hovrätt dagarna före jul. Då dömdes Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) att betala 35 000 kronor i skadestånd till vardera 44 kvinnor som sökt till veterinärutbildningen men inte blivit antagna efter en märklig procedur.

Med motiveringen att fler kvinnor än män utbildar sig till veterinärer anordnade SLU ett så kallat viktat lotteri. Viktningen gav män upp till 38 gånger så stor chans som kvinnor med lika bra meriter att vinna en utbildningsplats. Det hjälpte inte att alla 44 kvinnorna hade högsta betyg från folkhögskola. Samtliga platser i den antagningsgruppen gick till män.

Om detta konstaterade Hovrätten att könsdiskriminering är förbjuden. Tidigare har Centrum för rättvisa drivit liknande fall av etnisk diskriminering till högsta instans sedan invandrare av "rättviseskäl" fått förtur till juristutbildningen. Högsta domstolen konstaterade då att det är olagligt att kvotera på grund av etnisk tillhörighet om detta går ut över någon med bättre meriter. Redan då borde regeringen ha ändrat högskoleförordningen. I stället har diskrimineringen på grund av kön fått fortsätta.

I en kommentar till SLU-domen skrev Centrum för rättvisas båda jurister Clarence Crafoord och Gunnar Strömmer att det bara under 2009 förkommit över 5000 liknande fall av könsdiskriminering inom högskolan. I 95 procent av fallet var det kvinnor som drabbats.

Självklart skall meriter och enbart meriter avgöra vem som får en eftertraktad utbildningsplats. Detta både av rättviseskäl och av rationella nyttoskäl. Eller som Tobias Kratz skriver på DN Debatt:

"Att inte rekrytera de bästa av båda könen till landets lärosäten är ett resursslöseri för hela samhället."

Ändå är det bra att i alla sammanhang eftersträva en jämn könsfördelning. Men det måste ske med justa metoder. Det är aldrig rätt att bekämpa diskriminering med diskriminering. I stället måste man söka efter orsakerna till att fler unga kvinnor än unga män har toppbetyg med sig till högskolan och därför dominerar eftertraktade utbildningar till läkare, veterinär, tandläkare och psykolog.

I grundskolan och på gymnasiet stimuleras flickors intresse för teknik – ett område där män dominerar i den högre utbildningen och på arbetsmarknaden. På liknande sätt kan man säkert stimulera pojkars intresse och prestationsförmåga på andra områden. Det måste också bli lättare att anpassa undervisningen efter barns olika förutsättningar. Några behöver mer lärartid och skall ha rätt till det.

Men till sist och ytterst måste det alltid löna sig för alla, oavsett kön eller ursprung, att anstränga sig i skolan.

GP 13/1 -10