Det viktigaste är att barnen läser, inte vad de läser, är en fras som ofta upprepas av ”moderna” och ”nytänkande” pedagoger. I stället för att tvinga på de unga tråkiga gamla stofiler som Selma Lagerlöf eller August Strindberg skall skolungdomar få välja sin litteratur fritt helt efter intresse. Hellre Harry Potter eller Twilight än ingenting, säger man.

Visst har ”läs vad du vill-förespråkarna rätt på ett sätt. Naturligtvis är det bättre att barn och ungdomar läser den ena fantasy-romanen efter den andra än att de inte läser alls. I princip all form av läsande utvecklar språket och utmanar fantasin. Men är det verkligen ”ingenting” som måste vara alternativet till ytterligare en fantasy? Eller till de vuxnas ständigt växande högar med deckarpocket skrivna av Camilla Läckberg, Stieg Larsson och Henning Mankell? Nej det är det förhoppningsvis inte.

Strax innan nyår kom Folkpartiet med ett förslag om en ny bokutredning.

– En ny tid ställer boken och läsandet inför nya utmaningar, därför behövs en bred bokutredning som tar ett rejält grepp om frågorna. Efter flera år av stark utveckling står bokbranschen nu inför en tuffare konjunktur. Samtidigt påverkas boken och läsandet av flera underliggande förändringar såsom teknikskifte, bestsellerism, sociala förändringar och internationalisering, sade folkpartisten och vice ordförenden i riksdagens kulturutskott, Christer Nylander, i samband med att förslaget presenterades.

En sådan utredning som Folkpartiet föreslår skulle kanske primärt handla om hur den nya tekniken påverkar bokläsandet. Hittills har ju trenden varit att de texter som läses av många blir allt kortare och mer koncentrerade. Något som beror på att att det kan vara påfrestande för ögonen att läsa långa sammanhängade texter på en dataskärm eller mobiltelefon. Att sitta och läsa en hel bok i en iphone är det än så länge inte särskilt många som gör, även om det är fullt möjligt. Däremot blir läsplattorna allt populärare, även om tekniken lämnar en hel del övrigt att önska.

Det är dock inte troligt att pappersböckerna kommer att försvinna. Känslan av att kunna krypa upp i soffhörnet med en bok eller att ligga på stranden med en pocket utan att vara orolig för vare sig sand eller vatten som skvätter uppskattas fortfarande av de flesta.

Teknikdiskussionen är kanske därför inte egentligen den mest intressanta delen av en eventuell utredning. Det som känns allra viktigast att ta reda på är vad människor läser, vad de inte läser och varför. För det spelar faktiskt roll om våra barn och ungdomar (eller rättare sagt alla människor i vårt samhälle) bara läser det som ger dem minsta möjliga motstånd. Om man bara är mottaglig för en sorts litteratur och då bara sådant som man läst förut.

Det finns också ett värde i att de flesta av oss känner till och har tragglat oss igenom i alla fall en del av de största litterära verken. Genom den klassiska litteraturen lär vi oss om samhället, vi ser sammanhang, förstår historiska skeenden och närmar oss varandra.

Jag hoppas att Folkpartiets föreslagna utredning blir av. Och jag hoppas på att den leder till att bokläsandet i Sverige stärks. Bland annat genom att biblioteken ges ökade resurser. Det är också viktigt att hitta vägar för att öka läslusten för dem som inte läser. Och att öka lusten för alla oss andra att i alla fall ibland välja något annat än det vi läst så många gånger förut.