Det gångna decenniet har ofta beskrivits i mörka termer – krig, terrorism, global finanskris och en börs som inte förmått öka i värde jämfört med för tio år sedan.

Men årtiondet har faktiskt också bjudit på åtskilliga glädjeämnen. Framför allt har hushållens ekonomi förbättrats påtagligt. Det gäller de breda löntagargrupperna och även dem som tidigare befunnit sig mest i utkanten – den ensamstående föräldern med hemmavarande barn har fått en standadökning på närmare 50 procent enligt Swedbanks beräkningar. De största vinnarna återfinns i kategorin gifta tvåbarnsföräldrar.

Förklaringarna till hushållens standardökning är flera, men grunden återfinns i en annorlunda syn på den ekonomiska politiken som haft en bred förankring över blockgränsen – Vänsterpartiet undantaget. Kampen mot inflationen har stått i högsätet. Låg inflation innebär inte bara att utgifter hålls i schack, utan också att löneökningar och skattesänkningar får en större betydelse direkt i plånboken. Regeringens i omgångar genomförda jobbskatteavdrag har ju också bidragit till att det blivit allt mer lönsamt att försvärvsarbeta.

Gamla tiders inflationspolitik var något som främst gynnade människor med stora lån, medan det mest blev luft i lönekuverten efter avtalsrörelserna. Kryddat med devalveringar blev slutresultatet direkta reallönesänkningar.

För kollektivet pensionärer är bilden emellertid inte lika ljus. Begreppet pensionär är i och för sig numera tämligen brett – här ryms både uttalade höginkomsttagare och låginkomsttagare – men ett genomsnittligt pensionärspar har enligt Swedbanks beräkningar fått ett tapp på sju procent under tioårsperioden. Det kan jämföras med att hushållens konsumtion i genomsnitt ökat med tio procent per person.

Även om finansminister Anders Borg inte vill ge några bestämda löften är det ändå uppenbart att 2010 måste bli ett år då pensionärernas ekonomiska situation måste uppmärksammas, när de breda löntagargrupperna nu kunnat få en betydande utdelning. Jobbskatteavdragen är ett viktigt instrument för att långsiktigt stimulera till mer av arbetsinsatser, men klyftan mellan förvärvsarbetande och den pensionerade kan inte bli för stor.

Regeringen har nu inte varit inaktiv heller på det området. En skattesänkning riktad till pensionärerna genomförs vid årsskiftet. Förra årsskiftet höjdes grundavdraget för pensionärer motsvarande en skattesänkning på 2 300–3 500 kronor per år. Bostadstilläggen har förbättrats och garantipensionen höjts.

Att den så kallade bromsen i pensionssystemet nu slår till visar samtidigt på det viktiga sambandet mellan pensionernas utveckling och den allmänna ekonomiska tillväxten i samhället. Det är dagens förvärvsaktiva som med sina avgifter betalar dagens pensioner. Det viktiga för pensionärerna är att många arbetar och att däreigenom en god ekonomisk utveckling drar med sig pensionerna uppåt.

Det ensidiga skallet från vissa pensionärsorganisationer mot jobbavdragen är mot den bakgrunden både missvisande och olyckligt. Man kan närmast få intrycket av att allt vore bra om inga jobbskatteavdrag genomförts och att alla därmed betalade lika hög skatt som förut. Men en statisk ekonomi av det slaget riskerar att urholka pensionerna långsiktigt mer än något annat.

GP 30/12 -09