Den senaste tiden har regeringen kommit med en rad förslag på skolans område. Ett av dessa är att det skall ingå en termin matematik på programmet för blivande låg- och mellanstadielärare. Att det inte varit en självklarhet för länge sedan är underligt. Matematik är ett av den svenska skolans viktigaste ämnen. Den som har som yrke att lära barn att räkna (och att väcka barns intresse för matte) borde givetvis ha matte med i sin högre utbildning.

Den svenska lärarkårens bristande mattekunskaper har dessutom satt sina spår. Svenska skolelever är i dag avsevärt sämre i matte än för 10-15 år sedan. Det visar den internationella studien TIMSS (Trends in International Mathematics and Science Study) 2008. TIMSS mäter matematik- och fysikkunskaperna hos elever som går sista året i gymnasieskolan. I jämförelse med de andra länderna i undersökningen ligger svenskarna under medel i matte. I fysik ser det något bättre ut. Men ändå inte lika bra som man skulle kunna önska i ett land där kunskap sägs vara framtidens melodi.

De borgerliga regeringen vill ändra på detta. När utbildningsminister Jan Björklund (FP) i förra veckan överlämnade det som skall bli den nya skollagen till lagrådet, presenterades således ytterligare förslag som var menade att stärka kunskapsinneållet i den svenska skolan. Ett av dessa var att det inte längre skall bli tillåtet att fastanställa obehöriga lärare. Det är en god tanke. En person kan ha omfattande ämneskunskaper, men har han eller hon inte ett hum om hur man lär ut på ett bra sätt eller vet vad man bör göra för att väcka elevernas intresse, så är det inte alltid så lätt. Naturligtvis finns det människor som brinner så mycket för sitt ämne att de fångar eleverna utan någon som helst genomtänkt pedagogik, men dessa är undantag. Och en skola som månar om kvalitet kan inte förlita sig på enskilda människors lyskraft.

Kravet på pedagogisk utbildning är därför en klok förändring som leder till att skolan stärks. Dock får det aldrig bli så att behörighet endast kan nås genom att man läser ett helt program på lärarhögskolan. Att skolan befolkas av människor med annan bakgrund - till exempel inom näringslivet - är bra. En person med andra akademiska meriter bör därför även fortsättningsvis kunna komplettera sin utbildning med lämpliga kurser i pedagogik och didaktk för att bli behörig.

En annan av nyheterna som utbildningsminister Björklund presenterade var att lektorer återinförs i skolväsendet. En förändring som kan bli den enskiltviktigaste när det kommer till att höja läraryrkets status. Äntligen öppnas en karriärväg för de lärare som vill utvecklas i yrket.

Det är tydligt att skolan under Jan Björklunds ledning är på väg åt rätt håll. Samtidigt tycks fokuseringen på kunskap reta upp ganska många. Framförallt kulturskribenter. Men man kan fråga sig hur de som tycker att ämneskunskaper är oviktiga har tänkt sig att all den genomtänkta pedagogiken skall användas? På samma sätt som det är viktigt att veta hur man lär ut, är det viktigt att veta vad man skall lära ut. Vad som är viktigt att kunna. Eller skall vi överlåta det till Google?

Nej tack.