Hellre resurser än test
Kommuner som inte satsar på de yngsta barnen, bäddar för problem påpekar en ny ESO-rapport. Det låter klokt. Men inte behöver förstärkningen föregås av prov.
Relaterat
Tidiga nationella tester av förskolebarn. Kan det rädda en försämrad svensk kunskapsutveckling, samt förhindra att utsatta, oroliga och senfärdiga barn hamnar på glid?
Den slutsatsen dras i en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. De diagnostiska proven skall mäta barnens kognitiva och icke-kognitiva kunskaper. Resultaten skall sedan ligga till grund för ett slags individanpassad förskolepeng.
Förslaget är i sig ett prov på att det riktigt smarta ibland kan ligga på gränsen till det skrämmande.
Rapportförfattaren Camilo von Greiffs syfte är gott, nämligen att tvinga kommunerna att rikta mer resurser dit de behövs mest. Det skulle öka chansen för att barn med inlärningssvårigheter faktiskt får rätt stöd.
Nuvarande skolsystems oförmåga att satsa i rätt ända, det vill säga i tid på de små barnen, kan knappast åskådliggöras bättre än genom antalet elever som går ut skolan med ofullständiga betyg.
Mognadstester är inte heller något nytt fenomen. De görs, dock i mindre formell omfattning, på landets barnavårdscentraler. Såväl barnläkare som barnpsykologer har också pekar på möjligheten att redan på BVC kunna identifiera barn med exempelvis olika typer av "bokstavsdiagnoser".
Å andra sidan varierar barns sociala och inlärningsmässiga kompetens mycket starkt, Anpassningsvårigheter och beteendeproblem är vanliga i förskolan. Detta behöver långtifrån vara ett tecken på en störning. Barnen växer i kapp kamraterna.
Det verkar också mindre klokt att riskera att stämpla småbarn som störda eller missanpassade redan i förskoleåldern, när det kanske är miljön som är problemet! Det är ingen hemlighet att Göteborg utmärker sig genom sin konsekventa ignorans för förskolans kvalitetsmässiga brister, med hälsofarligt stora barngrupper. Små barn löper risk att utveckla beteendestörningar på grund av att förskolan, i strid med aldrig så kloka läroplaner, på många håll degraderats till en förvaringsplats. Detta i takt med att individanpassade alternativ som dagmammor i hög utsträckning försvunnit.
Priset kan bli högt både för barnen och förskollärarna – de senare påverkas också negativt av stressen och får inte en rimlig chans att vara de proffs de är.
Detsamma gäller i hög grad även lärarna i den vanliga skolan, vilket uppmärksammades i gårdagens andra ESO-rapport, "En kår i kläm".
Lärarnas professionalism har degraderats och makten över alla skolformer betydande grad överförts till en mindre kompentent och illa förberedd kommunal administration.
Makthavarna inom verksamhetsområdet och kommunen i allmänhet har dessutom sett till att befästa sin makt genom att begränsa skolpersonalens rätt att slå larm om missförhållanden.
Uppvärdera lärarna och visa åter respekt för förmedling av kunskap, snarare än att betrakta den som något sekundärt, skriver rapportförfattaren Niklas Stenlås.
Det är en sanning som behöver upprepas. Visserligen kan ett geni misslyckas med att förmedla sina insikter om hon saknar minsta uns av pedagogisk kompetens. Men kunskapen bör ändå vara kärnan för 2000-talets skola.
