Cecilia Malmström har aldrig varit rädd för att ta på sig arbetskrävande uppdrag. Därför skall ingen förvånas över att hon nu entusiastiskt accepterat uppdraget som EU:s kommissionär i migrationsfrågor.

Andra hade kanske tvekat. För det är inte lätt att bli populär på en post som inbegriper invandrings- och asylfrågor. Motsättningarna är stora inom EU; nord- och sydeuropeiska synsätt kolliderar med varandra. Man kan ju också se hur många svenska invandrarministrar nötts ned av kritik genom åren, oavsett de goda intentioner och kompetens varmed de gått in i jobbet.

Men Cecilia Malmström är på många sätt rätt kvinna på posten. Inte minst är det viktigt att en person med en humanitär grundsyn får ansvaret för det fortsatta arbetet med EU:s invandrings- och asylpolitik. Det kommer att bestämma mycket av själva kursriktningen.

Mycket av det förberedande arbetet på både detta område och den gemensamma brottsbekämpningen, där EU nu också får utvidgade befogenheter, har påbörjats just under det svenska ordförandeskapet. Även det talar till Malmströms fördel.

Norden har överhuvudtaget fått en god utdelning. Danmarks energiska och populära miljöminister, Connie Hedegaard, blir som väntat EU:s klimatkommissionär. Finlands Olli Rehn blir ekonomikommissionär, en av två "finansministrar".

Så högt i status kan inte Sverige nå. I motsats till Finland står vi utanför euron. Och därmed utanför den innersta ekonomiska maktcirkeln.