Nej till brottsprovokation Ledare 25/11:
Polisen skall bekämpa brott – inte provocera fram brott. Enklare spaningsarbete är inte ett skäl att försvaga rättssamhället.
Relaterat
Enklaste sättet för polisen att bevisa att ett brott har begåtts, och dessutom garantera att bevisningen håller inför domstol, är att polisen tillåts regissera brottet. Det kallas brottsprovokation. Förklädda poliser söker upp misstänkta personer och lurar dem att begå brott. Om provokationen lyckas avslöjar poliserna sin rätta identitet och griper de nyblivna gärningsmännen. Det är en häftig metod - särskilt i amerikanska polisfilmer.
I domstolen går det som på räls – för åklagaren. Eftersom polisen har planerat brottet har de även säkrat teknisk bevisning. Och vittnen, som kan peka ut de åtalade som skyldiga, är det inga problem att få fram. Celldörren är så gott som låst redan innan åklagaren gjort sin sakframställan.
Att polisen skall bekämpa brott, inte anstifta brott, kan tyckas självklart i ett rättssamhälle. Ändå återkommer ständigt kravet på att svensk polis skall få använda sig av brottsprovokation. Oftast med motivet att det är viktigare att sätta dit knarklangare och pedofiler än att vara petnoga med rättssäkerheten. Ändamålet påstås helga medlen.
I går var det dags igen, nu som medel mot illegal alkoholförsäljning, med det ädla motivet att skydda ungdomen. På Svenska Dagbladets debattsida krävde Polisförbundets ordförande Jan Karlsen och ordföranden i IOGT-NTO Anna Carlstedt att polisen skall få använda brottsprovokation för att komma åt "den alkoholrelaterade brottsligheten". De skriver:
"För att göra det svårare för ungdomar att få tag på alkohol är det nödvändigt att polisen ges möjlighet att beställa och köpa alkohol av illegala försäljare för att snabbt kunna bevisa brott".
Som seden bjuder ges kravet extra tyngd med en opinionsundersökning. Enligt denna vill 65 procent av 1 485 tillfrågade poliser ha rätt att i bevissyfte beställa och köpa svartsprit. Undersökningen är på nivå med att fråga lantbrukare om de vill kunna bestämma över antalet regn- och soldagar. Men att 45 procent av poliserna tänker längre än till att underlätta det egna arbetet och längre än sin fackförbundsordförande är inte så illa.
Det är på intet sätt nödvändigt att polisen måste anstifta brott för att kunna bekämpa brott. Det borde även folkpartiets rättspolitiske talesperson Johan Pehrson inse. Han var i går snabb med att instämma i kravet på att polisen skall få provocera fram brott:
"I dag måste oändliga polistimmar avsättas för att spana och dokumentera den lönsamma illegala försäljningen av alkohol", skriver Persson i ett pressmeddelande
Men att polisen har det jobbigt är inte en anledning att undergräva rättsstaten. En bättre, fast mindre glamorös metod att bekämpa den alkoholrelaterade brottsligheten är att vidga polisens befogenheter att beslagta alkohol från ungdomar – och från vuxna som uppenbart inte avser att hantera den ansvarsfullt. Exempelvis när de är på väg till och från fotbollsarenor.
Polisen skall inte uppmuntra och anstifta till brott. Ändamålet helgar inte medlen. Om inte Johan Pehrson inser detta bör Folkpartiet skaffa sig en annan rättspolitisk talesperson.
GP 25/11 -09
