"DET ÄR SVÅRT ATT HA FRAMGÅNG i Göteborg om man inte är en go' gubbe", fick den driftiga kvinnan som just återvänt till Göteborg veta. Dessutom var hon för ung, det vill säga inte medelålders ännu.

Det är när man hör sådant som man börjar undra om inte Göteborgsandans bäst före-datum passerats. Den är inte död men kanske har den förlorat sin spänst? Eller så har självutnämnda uttolkare av Göteborgsandans väsen förlorat sitt gehör och stirrat sig blinda på utanverket, dialekten och kamaraderiet. Jag tror att det är dags att blåsa nytt liv i Göteborgsandan, omtolka den efter tidens behov och lansera en ny version, en Göteborgsandan 2.0.

Vad är då Göteborgsandan? De flesta av oss skulle nog svara att det är en mängd olika saker. Det är en särskild stämning, en lättsamhet och värme, inte vitsarna så mycket som de snabba replikerna, humorn, det lite tykna tilltalet, närheten och bristen på underdånighet, självmedvetenheten.

Många skulle nämna viljan till samarbete mellan olika samhällssektorer och okonventionella lösningar.

Vad kommer sig Göteborgsandan av? Kanske har den att göra med att Göteborg varit och är rikets andra stad och därför behövt anstränga sig lite extra.

Måhända har den att göra med hamn- och industristadens naturliga och nödvändiga öppenhet mot den värld man tillverkade saker för, handlade och konkurrerade med. Och kanske har Göteborgsandan till en del sitt ursprung i den, för sin tid, radikala synen att den som hade lyckats skulle dela med sig.

En del av dem som både var med och byggde Göteborgs - och sitt eget - välstånd skänkte förmögenheter för att skapa samhällsinstitutioner som saknades. Göteborg blev känt som donationernas stad.

MEN GÖTEBORGSANDAN HAR OCKSÅ kommit att utveckla avigsidor. Här finns en självbelåtenhet med det göteborgska, en misstänksamhet mot dem eller det som inte är sprunget ur den göteborgska leran och en tendens att skylla oförrätter, inbillade eller verkliga, på andra - särskilt centralmakten.

En god vän från Kalifornien, som arbetat mycket med svenskar och inte minst göteborgare och som är svensk-amerikan i tredje generationen, undrar över många svenskars överlägsna attityder gentemot invandrare. Då står det än tydligare klart att vi har en lång väg att vandra, tillbaka till det som var den verkliga Göteborgsandans kärna – öppenheten.

Den globala konkurrensen inom alla områden är stenhård. Skall Göteborg lyckas också i framtiden måste vi våga drömma stort och djärvt, om att vara en stad i internationell toppklass, i alla avseenden. Vi måste byta "mellan skål och vägg" och slutna nätverk mot "öppen arkitektur" och bjuda in nya idéer och "nya" människor. Vi måste öppna nätverken och maktpositionerna för unga, som vågar utmana våra egna konventioner.

Samarbete är en fortsatt framgångsväg, men då räcker inte samarbete inom Göteborg. Den minsta gemensamma nämnaren är vår region, inte Göteborg. Och dem vi skall samarbeta med är inte bara de bästa här, utan de bästa i världen. Redan i dag mäter sig våra företag med de främsta i världen. Men vi måste våga mäta också våra institutioner, vår samhällsservice, vår miljö, vår stadsplanering och vår arkitektur mot världsklassens bästa.

OCH VI HAR INTE RÅD att lämna någon utanför. Precis som när Göteborg byggdes, under århundraden, skall både de idéer och de människor som kommer från annat håll betraktas som konkurrensfördelar - inte som problem! Till det förhållningssättet måste vi alla donera vilja, tid och kraft!