Rankningen bland svenska kommuner talar sitt tydliga språk. Äldreomsorgen i Göteborg har gjort hälsovådliga val. Siffrorna från Sveriges kommuner och landsting (SKL) visar på stora förändringsbehov, framförallt när det gäller läkemedelsförskrivningen.

Moderna mediciner kan förvisso göra underverk. Men för många läkemedel kan ge motsatt effekt, orsaka mer skada än nytta. Därför är det illavarslande att Göteborg utmärker sig som en av de värsta kommunerna när det gäller såväl övermedicinering som förskrivning av psykofarmaka, i den Öppna jämförelse som presenterades av SKL i förra veckan, .

Det är ingen slump att bruket av ”lugnande” mediciner ökat i takt med nedskärningar och så kallade omprioriteringar inom äldreomsorgen. I brist på personal kan det vara frestande att söka en enkel utväg för att göra oroliga dementa mer fogliga.

Men priset är högt – om man räknar annat än vårdkostnad per dygn på det särskilda boendet. Den som läser om psykofarmaka på regionens hemsida får veta att lugnande mediciner och sömnmedel hos äldre kan framkalla kognitiva störningar. Det vill säga de äldre kan bli glömska, förlora förmågan att tänka abstrakt, få störd tid- och rumsuppfattning och bli förvirrade.

Inte nog med att Västra Götaland alltså varnar för dessa biverkningar på sin hemsida. En rad forskningsrapporter har på senare år larmat om felmedicinering av det här slaget. Ändå fortsätter överförskrivningarna av läkemedel.

Marina Johansson (s) skyller på läkarna.

– Det finns en tradition i Västra Götaland att skriva ut mycket läkemedel, ibland brukar man tala om psykofarmakabältet, sade hon GP.

Och så tillägger hon att ”vår personal har till uppgift att ge det som läkarna förskriver”.

Visst. Men det är ju knappast så att läkarna verkar i ett vakuum? Eller vill Marina Johansson låta antyda att det är anhöriga som ringer upp avdelningsansvariga läkare för att be dem droga ned deras aggressiva, förvirrade gamla föräldrar?

Marina Johansson erkänner att personalen kan jobba mer med bemötande och skapa mer aktiviteter för de äldre. Hon tillstår att en promenad i friska luften kan minska behovet av sömnmedel.

Men hon tillstår inte att nedskärningarna av personalen på många ställen omöjliggjort just detta. För det är ju där problemet ligger.

Gamla människor nekas att komma utanför dörren för att hemtjänstpersonalen eller personalen på äldreboendet inte har tid med sådan ”lyx”. De gamla som bor kvar hemma nekas varm och god mat och social samvaro för att hemtjänsten sällan hinner med sådant. Och den som längtar efter att få en plats på ”hemmet” av sådana simpla skäl, längtar ofta förgäves.

Till särskilda boende kommer de äldre ofta först när hälsotillståndet är riktigt dåligt.

Så om Marina Johansson inte är nöjd och helt klart vill förbättra statistiken för Göteborg, vilket hon sade i GP, finns det mycket hon kan göra!

Eller? Kanske slutar det som vanligt i Göteborg. Det betyder att politikerna centralt skyller på SDN som ”äger frågan”. Och där tvår politikerna i sin tur sina händer – för de måste ju anpassa verksamheten efter ekonomin, och då blir såväl äldres som barns individuella behov sekundära.

Med en sådan politik är risken stor att Göteborg ligger i botten även i nästa öppna jämförelse.

$1