Ofta när saker och ting ska förändras i det offentligas service handlar det om att skjuta till mer pengar. Skolan, vården, vägarna m m. är ständigt i diskussion för att få mer resurser. Inte sällan motiverat då våra krav och förväntningar som medborgare är höga på vad välfärden i vid mening ska försörja oss med.

Men jag tycker också alltför sällan att debatten handlar om de förändringar som kan göras inom ramen för befintliga resurser. Varje dag kan man i stort ha sett i vilken verksamhet som helst göra saker annorlunda och mer effektivt. Kanske till och med till bättre service. Sverige och vi som skattebetalare lägger ofta hälften eller mer av vår inkomst på skatter och avgifter av olika slag. Det är oerhört mycket som varje individ och hushåll bidrar med varje månadsslut för att få maskineriet att snurra. Då är det också helt avgörande att politiker och tjänstemän möter detta inflöde av pengar med största respekt och noggrannhet i användandet.

Låt mig ta ett exempel från min egen vardag där jag inte kan komma till en annan slutsats än att det finns oerhörd förbättrings- och effektiviseringspotential. Mina barn är idag i tonåren och de flesta kontakter jag och min familj haft med Försäkringskassan härstammar från 90-talet. Det som hela tiden förvånade mig i kontakterna med Försäkringskassan var hur slumpmässigt mycket av servicen till min familj fungerade. En till synes standardiserad process som att ansöka om föräldrapenning visade sig vara oerhört krånglig. Många telefonsamtal och brev mellan oss och myndigheten innan allt blev rätt. Om det nu bara var min egen familj det handlade om skulle jag förstå, men alla som då var föräldralediga vittnade om liknande problem. Krångel, långa ledtider, fördröjda utbetalningar av föräldrapeng etc.

Tack och lov har jag och familjen sluppit kontakt med Försäkringskassan under många år. Men nu blev det dags för ny kontakt. Denna gång gäller det vår tonårsdotter som under ett år studerar i USA. Då är regeln sån att man inte längre får studiebidrag för sitt tonårsbarn. Som om försörjningsbördan för oss föräldrar upphör bara för att barnet inte bor under vårt tak.

Följaktligen får vi då inte längre heller flerbarnstillägg som vi annars får i och med att vi har två barn. Så långt är allt gott nog . Det som händer sen är ett antal brev som sköljer över oss för att hantera detta till synes enkla problem. Vi ska nämligen återbetala 300 kr som vi fått för mycket i utbetalning.

I stället för att i ETT brev eller via ett telefonsamtal reglera denna skuld har det nu kommit fyra olika brev för att hantera detta ärende. Jag törs inte ens tänka på vilka resurser detta tar i anspråk av handläggare, datasystem, kostnader för utskick, emottagande av vår inbetalning.

Min slutsats blir att det finns mycket att göra inom myndigheterna för att bli effektivare och bättre. Det jag hoppades var åtgärdat inom Försäkringskassan från mina år som föräldraledig på 90-talet verkar dessvärre fortgå och uppenbart sluka stora pengar.

Här finns gott om utrymme för partier och politiker att kräva effektiviseringar och förbättringar från våra myndigheter. Låt oss hoppas att fler vill ta sig an de utmaningar som Försäkringskassan erbjuder och jag lovar att det kommer frigöras stora pengar för förbättrad välfärd och service utan en enda ytterligare skattehöjning.