Fredrik Tenfält: Rättvisa för pensionärer?
Det är naturligt att de olika pensionärsorganisationerna driver sina medlemmars intressen. Men i väsentliga avseenden brister deras kampanjer i saklighet, skriver GP:s politiske redaktör Fredrik Tenfält.
Relaterat
I några krönikor, senast 23/10, har jag diskuterat jobbavdraget. Skälet har varit att det i debatten florerat ett antal felaktiga påståenden.
Ett sådant påstående är att Sverige skulle vara i stort sett ensamt om att medge ett särskilt avdrag för förvärvsarbete i beskattningen. I själva verket förekommer sådana i en rad länder. Ett annat felaktigt påstående är att högavlönade skulle få orättmätiga fördelar av jobbavdraget. Så är det inte heller. Det finns ett tak för avdraget vid en månadsinkomst på ungefär 28 000 kronor.
Samtidigt genomför olika pensionärsorganisationer kampanjer om det orättvisa med jobbskatteavdraget. Orättvisan består då i att de som arbetar får göra ett skatteavdrag, som pensionärer inte får göra.
Det är i och för sig naturligt att de olika organisationerna driver sina medlemmars intressen. Men i väsentliga avseenden brister dessa kampanjer i saklighet.
Ett vanligt påstående är att pensionärerna "förlorat" ett visst antal kronor i månaden jämfört med en yrkesarbetande. Bara i ytlig mening är detta korrekt. Det säger sig självt att om jobbavdraget skulle omfatta alla i samhället, även de som inte förvärvsarbetar, skulle skattesänkningen för var och en bli väsentligt mindre. Och mycket av effekten med jobbavdraget – att stimulera fler att yrkesarbeta – skulle gå förlorad.
I sitt senaste nummer redovisar tidningen Riksdag & Departement en undersökning som visar att skillnaderna i ekonomiskt utfall inte alls är så stora som påståtts. Det har ju också gjorts andra skatteförändringar som påverkar löntagare. Bland annat går det inte att längre göra avdrag för a-kasseavgift och reglerna för att dra av resor till jobbet har ytterligare skärpts. Att redovisa skattetabeller rätt upp och ned ger bara delar av sanningen.
Att förvärvsarbeta för för de allra flesta med sig extra kostnader som andra kategorier inte har. Är det krav på millimeterrättvisa mellan olika grupper borde de kampanjande organisationerna också ta upp de omfattande pensionärsrabatter som finns i samhället. Det gör man inte. Inte vill man heller nämna att begränsningarna av fastighetsskatten och borttagandet av förmögenhetsskatten varit särskilt positivt för de pensionärer som bor i egna hus.
Ett vanligt påstående är att pension är en uppskjuten lön, som därför skall beskattas lika som vanlig lön. Men detta röstade svenska folket nej till redan i slutet av 1950-talet, i ATP-omröstningen.
I själva verket är det så att dagens ålderspensionärer, som alla (om de förvärvsarbetat) ingår i ATP-systemet, behövt betala betydligt mindre för sina pensioner än dagens förvärvsarbetande, vars kommande pensioner i betydligt högre grad är beroende av vars och ens samlade inkomster under livet.
Systemet fungerar vidare så att det är avgifterna från dagens förvärsvarbetande som betalar dagens pensioner. Ju fler som arbetar, desto mer positivt påverkar detta utvecklingen av pensionerna till dagens pensionärer. Därför är jobbavdraget till gagn också för pensionärskollektivet.
Därmed inte sagt att situationen för olika grupper av pensionärer inte är värd att uppmärksamma. Men debatten om jobbavdrag och pensioner bör vila på saklig grund. Det gör den inte i dag.
