I TORSDAGS TILLDELADES systembolagets nya chef Magdalena Gerger, Ruter Dam-priset, som går till den kvinna som befordrats till den mest betydelsefulla chefsposten under det gångna året. Hon passade då på att ryta till i frågan om styrelsekvotering: "Sverige bör snarast lagstifta om kvotering vad gäller andelen kvinnor i bolagsstyrelser. Ett lagstadgat krav på en 40-procentig andel i noterade bolag inom två år är ett rimligt första steg", sa hon i Dagens Industri. Hon menade också att erfarenheterna från Norge, där en 40-procentig kvotering infördes 2006, är goda: – De senaste veckorna har jag träffat flera norska företagsledare och styrelseledamöter och alla, särskilt männen, säger i dag att de är glada för resultatet, och att de aldrig hade fått den insikten om de inte hade tvingats till den. Även Sverige behöver en knuff i systemet för att komma någonstans, sa Magdalena Gerger.Gerger har, precis som jag, i princip varit motståndare till kvotering och hävdat att kompetens skall vara det enda kriteriet för styrelsetillsättningar – men tröttnat på att inget har hänt. För egen del har jag därför kommit till slutsatsen att kompetenskriteriet inte tillämpas. Annars hade givetvis andelen kvinnor i de svenska bolagsstyrelserna varit mycket större. Därför skrev jag härom helgen en krönika i vilken jag ondgjorde mig över bristen på jämställdhet i de svenska styrelserummen, och förordade kvotering. På det hela taget har jag mest mött positiva reaktioner på min krönika. Men också motsatsen. En företagare i Onsala meddelade mailledes att han "blev både förvånad och besviken när han läste Peter Hjörnes spalt".

"PROBLEMET FÖR PETER HJÖRNE är tydligen att denna väg inte är tillräckligt snabb för att tillfredställa hans krav på jämlikhet och rättvisa". Just det! Men i detta sammanhang kan man inte tala om "tillräckligt snabb". Även med mycket lågt ställda krav på snabbhet är det svårt att imponeras av hastigheten. Den är nämligen obefintlig. Det går givetvis att, som många kvoteringsmotståndare, hävda att "man skall pröva en annan väg först". Men problemet är att "först" redan har varit. Och resultatet av prövningen är nedslående. Då återstår bara lagstiftning om man inte, som en annan läsare, hävdar att styrelsearbete är en "manlig gren", att män är bättre lämpade för styrelsearbete och att snedfördelningen därför är naturlig. Jag har också fått frågan om åsikten jag framförde var GP:s eller min personliga. I sann pluralistisk anda kan jag svara att åsikten är min egen, inte GP:s. Tidningens hållning framförs i ledare. Åsikterna i krönikor, så även mina, är skribenternas egna. GP och jag är emellertid helt ense om problemet, men vi förordar olika lösningar. Jag hävdar inte att frågan om lagstiftning och kvotering är enkel. All lagstiftning är i någon mening en inskränkning av individens frihet och en avvägning mellan olika mer eller mindre legitima intressen, rättigheter och skyldigheter. Det är lagstiftarnas och domstolarnas sak att göra dessa avvägningar med förbehållet att varje ingrepp måste vara väl motiverat.EN

LAGSTIFTNING OM KVOTERING är en avvägning mellan ägarnas legitima rätt att tillsätta styrelser och det berättigade kravet på jämställdhet och alla människors rätt till likabehandling. För mig och allt fler, både män och kvinnor, väger jämställdheten tyngre.Så lätt och så svårt är det!