Kampanjen heter "Odla ditt klasshat". Den drivs av föreningen Allt åt alla. Förutom att på föreningens hemsida publicera ett antal artiklar om "den rika klass som kan leva lyxliv medan vi arbetare sliter ihop deras förmögenheter" så arrangerar man sightseeingturer med buss till de områden i Göteborg där enligt organisationen "klassfiender bor och verkar".

Jag blir sittande stum en lång stund efter att jag hör en representant för föreningen argumentera i SVT:s Debatt.

– Med hat som grund kan man förändra samhället till något positivt, säger han.

Menar han allvar? När har hat någonsin bidragit till något gott i samhället? Hur kan det vara givande eller ens meningsfullt att åka runt i en buss och peka ut var det bor människor med mycket pengar? Vad spelar det för roll vad andra människor har?

Personligen rör det inte mig i ryggen om någon har noll eller hundra miljoner kronor. Det enda bankkonto jag har att göra med är mitt eget, och vill jag att det skall växa är det mitt ansvar. Väljer jag att inte hela tiden leta efter nya möjligheter att tjäna pengar, utan ägnar min lediga tid åt att att baka kakor och plantera lökar med mina barn, så är det också mitt val. Livskvalitet behöver inte vara att miljarder på banken.

Den enda anledningen jag kan komma på att göra som föreningen Allt åt alla, är att man vill trycka människor. I föreningen låter man sin egen bitterhet och avundsjuka blomstra genom att trigga människor med dåligt självförtroende att hata, istället för att få dessa att inse att de faktiskt har hur många möjligheter som helst att arbeta sig upp.

Det är fult att göra så. Fult, kortsiktigt och väldigt illa ur ett samhällsperspektiv.

För vad är det egentligen samhället behöver? Jo människor som startar och driver företag. Människor som är beredda att satsa och som ofta arbetar mer och intensivare än alla oss andra. Det är i nio fall av tio sådana personer som sitter i de där stora villorna. I det tionde fallet är det barn eller barnbarn till en sådan person. Och ingen vill väl ha ett samhälle där allt vi arbetat ihop tas ifrån oss på dödsbädden?

Att mana till klasshat och kalla företagsledare för parasiter som lever på andras arbete är bara dumt. Om inte alla de företag som skapar skatteinkomster och försörjningsmöjligheter i Göteborgsområdet funnits, vad hade vi gjort då? Arbete handlar om att ge och ta, ett ömsesidigt utbyte mellan företag och individ. Företagen behöver individernas kompetens, men som anställd behöver man också allt det som företagen kan erbjuda.

I allmänhet borde människor bry sig mycket mindre om vad andra har och mer om att bli nöjda med sitt eget liv. Det viktiga är ju egentligen inte att klyftorna minskar, utan att att lägstanivån är så hög som möjligt.

Ingen i Sverige skall behöva svälta eller vara hemlös. Alla svenskar oavsett bakgrund skall kunna komma så långt att de förstår att de har sitt eget öde i sina händer. För att nå dit krävs självklart att samhället satsar mer resurser på barn och unga i utsatta miljöer. Alla familjer förmår inte att ge sina barn det självförtroende eller drivkraft som är nykeln till framgång. Då måste det finnas andra vuxna som har tid och ork att vara förebilder. Däremot behövs det inga förvirrade unga män som sprider bitterhet, hat och avundsjuka. Med självömkan kommer man aldrig särskilt långt. Inte till en stor villa i Örgryte i alla fall. Möjligtvis till en turistbuss på gatan utanför.