Att vara gravid och föda barn är ingen sjukdom. Ändå dör en kvinna varje minut till följd av komplikationer i samband med graviditet eller förlossning. Detta trots att nästan all mödradödlighet går att förhindra, skriver Amnesty i en broschyr om hur diskriminering av kvinnor får dödliga konsekvenser.

För det handlar om diskriminering – att värdera kvinnors liv lägre än mäns liv. Ett av FN:s millenniemål är att minska mödradödligheten med 75 procent till 2015 – räknat på 1990 års nivå. Detta beräknas kosta sex miljarder dollar per år. Det kan jämföras med världens samlade militärutgifter som enligt SIPRI, citerat av Amnesty, var 1214 miljarder dollar – bara under år 2007. Att fördelningen i någon mån speglar mäns värderingar är förmodligen ingen överdrivet djärv gissning.

Någon dramatisk nedrustning krävs inte. Om sex miljarder dollar satsas på mödravård stället för på kulor och krut blir ändå 1208 miljarder dollar över till vapen och soldater. Dessutom torde minskat mödradödlighet betala sig själv genom att samhällets följdkostnader minskar. Att låta mammor dö är inte billigt.

Självklart handlar mödradödlighet om fattigdom. Varje år dör över en halv miljon kvinnor av komplikationer i samband med graviditet och förlossning. Mer än 95 procent av dessa kvinnor dör i utvecklingsländerna. I Sverige riskerar en av 17 400 kvinnor att dö i samband med graviditet. Söder om Sahara riskerar en av åtta kvinnor samma öde. Amnesty pekar, som exempel, på Sierra Leone där mödradödligheten är bland de högsta i hela världen. Sierra Leone är ett mycket fattigt, hårt krigsdrabbat land. Få kvinnor kan betala egenavgiften som är 70 procent av vårdkostnaden.

Men mödradödlighet handlar också om mäns makt över kvinnor och mäns våld mot kvinnor. Det är män som våldtar kvinnor. Det är män som tvingar alldeles för unga kvinnor till äktenskap. Det är män som reglerar tillgången på preventivmedel. Omkring 200 miljoner kvinnor saknar, enligt Amnesty, tillgång till preventivmedel. Det är män som bestämmer om kvinnors aborter skall vara legala och säkra eller illegala och livsfarliga. Hur många kvinnor som dör i sviterna av illegala aborter är omöjligt att veta. Men Amnestys uppskattning att det rör sig om cirka 68 000 kvinnor per år förefaller inte överdriven.

Det finns hur många anledningar som helst att stödja Amnestys kampanj för kvinnors rättigheter till liv och hälsa. Den viktigaste är att varje kvinna har samma värde som varje man, samma rätt till liv och hälsa, samma rätt att bestämma över sitt eget liv. Men det finns också rent utvecklingsekonomiska skäl att prioritera mödrahälsovård och kvinnors rättigheter i biståndspolitiken.

I utvecklingsländerna är det oftast kvinnorna som arbetar på fälten, som ger barnen mat och trygghet. Dör mamma tvingas barnen sluta skolan och börja arbeta. För flickorna är ett tidigt äktenskap en snabb utväg med riskabla konsekvenser. På så vis går fattigdom, okunnighet, kvinnoförtryck och för tidig död i arv.

Att bryta denna onda cirkel är vare sig medicinsk eller ekonomisk komplicerat. Enkel hälso- och sjukvård räcker. Pengar finns. Kunskap saknas inte. Det är den politiska viljan som brister. Men den går att ändra på.