Vi drack kaffe. Hon fyller 80 nästa år. Vi som vet, tror det. Andra gör det inte. Nyligen frågade hon om jag ville vara med bland hennes vänner på Facebook.

Hon bor en bit utanför Göteborg, i en av de så kallade kranskommunerna. Det har hon gjort ganska länge, men stan förblir stan. Ibland tar hon bussen in.

– Men det är nog slut med det nu. Jag tror inte jag kan lära mig det nya biljettsystemet. Och jag åker ju så sällan. Jag vet inte vilken knapp jag måste trycka på och så glömmer jag att checka ut. Nej, det får bli när någon kör in mig med bil.

Tyvärr tror jag hon menar det. Västtrafik har valt att inskränka hennes och många andra äldres rörelsefrihet och ger väl blanka tusan i det. Ingen betydande målgrupp – om man säger så. Sak samma torde gälla för handikappade, turister och andra som bara åker då och då. Fast lägger man ihop alla som inte betyder så mycket blir det ganska många.

Sen tog jag bussen till stan och satt nära föraren. Förhoppningsvis betalade jag rätt, men jag vet inte. Jag har frågat två gånger och fått två olika besked. Den ena gången såg chauffören trött på mig och sa:

– Du kan väl fråga på nästa buss, när du byter?

Det var kul nästan hela vägen in till Göteborg. Alla påstigande hade synpunkter. Chauffören suckade och led:

– Jag vet inte. Jag tycker också det är dumt.

Till sist kom kuggfrågan:

– Om man är två som reser på samma kort och bara den ena behöver checka ut, hur gör man då?

Ja säg det? Hur gör man då?

Västtrafik påstår att det nya biljettsystemet är nödvändigt. På så vis försöker man förvandla företagets misslyckande till en fråga om kundernas fattningsförmåga. Det är meningen att du skall känna dig lite dum och sluta klaga. Eller som Västtrafiks VD Lars Backström säger:

– Det handlar mycket om att vänja sig vid ett nytt sätt att tänka.

Så kan man blanda bort korten. Vad det handlar om är att Västtrafik köpt ett biljettsystem som utgår från Västtrafiks behov och struntar i kundernas, eftersom de inte har något val.

Inget företag som säljer tjänster på en konkurrensutsatt marknad skulle göra det svårt att betala. Och gjorde man det skulle ingen våga skylla misstaget på kundernas dumhet. Men på Västtrafik finns en lång tradition av stöddighet mot kunderna.

År ut och år in försenas pendeltågen därför att dörrarna inte går att stänga när det blir kallt. Volvo skulle snabbt som tanken lösa ett sådant problem. Det går inte att sälja bilar med dörrar som inte kan stängas på vintern. Men Västtrafik säljer sina resor i alla fall och lägger problemet på passagerarna, som får nöja sig med att komma fram så småningom.

Nu skall vi inte tro att Västtrafik drar tillbaka sitt nya biljettsystem bara för att det är oförskämt mot resenärerna. Har man satsat 335 miljoner kronor på något dumt är det trots allt enklast att envist hävda att systemet visst är bra. Det är bara kunderna som är lite tröga.

Förvisso är 335 miljoner kronor i sjön en allvarlig tabbe – som bör kosta de ansvariga deras jobb. Men att behålla ett kundfientligt biljettsystem är faktisk en vida större tabbe.

Gör alltså om. Utgå från resenärernas behov. Det skall vara enkelt – även för den som snart fyller 80 och bara tar bussen till stan någon gång då och då.