Tack vare krisen på 90-talet har svensk sjukvård utvecklats till det bättre. Sjukhusnedläggningar och omläggningar skall inte ses som offer utan som livsavgörande strukturförändringar.
Den delvis förvånande slutsatsen dras i en ny rapport från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).
- Kvalitetsindikatorerna visar tydligt på detta. Fler överlever exempelvis hjärt- och kärlsjukdom. Och tack vare att resurserna används mer effektivt kan fler äldre få sin höftledsoperation, säger Roger Molin, biträdande chef på avdelningen för vård och omsorg på SKL.
Förklaringen består i att koncentration samlar kompetens. Tillgången på specialister ökar, såväl inom enskilda områden som i det bredare perspektivet. När stjärndoktorerna samlas ökar också chanserna för andra läkare att utveckla sin skicklighet. De får också fler chanser att öva sig på olika operationer när patienterna blir fler. Det gynnar också excellensen, eftersom övning ger färdighet även inom läkaryrket.
Som grädde på moset tillkommer att större enheter har råd att investera i mer avancerad medicinsk apparatur. Den patient som kommer till ett fullskaligt akutsjukhus har därför större chanser att överleva än den som hamnar på en liten akut-enhet på vischan.
Logiken i detta teoretiska resonemang är svår att ifrågasätta. Det var också delvis önskan om en sådan positiv utveckling som drev på de sammanslagningsprocesser vi sett inom Västra Götaland på senare år, såväl i Göteborg som Fyrbodal.
Om nu allt blir så bra av sammanslagningar - åtminstone i teorin - varför blir det i praktiken ofta kaos och kris? Som när ortopedin inom SU skulle koncentreras till Mölndal, eller när Näl skulle ta över merparten av all akutvård?
Roger Molin känner inte till Västra Götaland, men pekar på att det kan vara svårt att göra sammanslagningar eftersom det kan vara tufft att få olika "kulturer" att fungera tillsammans.
En annan uppenbar förklaring måste vara att ansvariga inom ledningen har haft orealistiska förhoppningar om besparingspotential. För även om det kan finnas effektivitetsvinster att göra, uppstår de inte genom att de "nya" akutmottagningarna underdimensioneras.
Väntetiderna på ortopeden i Mölndal blev olidliga för att patienttillströmningen blev "större än väntat". Detsamma gäller för akuten på Näl. Följderna av dessa "räknemissar" kan bli ödesdigra. Dödsfallen på Näl har ökat, enligt oroliga anställda.
De ambulansproblem som uppstått till följd av transportkaruseller mellan sjukhusen är heller inte någon vinst från patientsäkerhetssynpunkt.
Är detta svinn man får räkna med. Gäller det bara att härda ut, tills organisationen satt sig? Kommer regionens sjuklingar då till slut få skörda de vinster SKL rapporterar om?
Roger Molin har inga svar. SKL har bara studerat de breda perspektiven, velat ge motbilder till illasinnade rykten om katastrofala nedskärningar. Det förklarar rapportens positiva anda.
Den som vill ge en rättvisande bild måste dock även gräva ned sig i enskilda sammanslagningsprocesser. Hur skall man annars undgå att upprepa de allvarliga misstag som gjorts i Västra Götaland?
GP 23/6 -09