En göteborgsk symbolfråga skapar en laddad stämning i Miljöpartiet. Det handlar om mässområdet och Gårda. Sedan Göran Johanssons tid finns en fastlagd plan att Svenska mässan ska expandera och ett parkeringshus byggas. Frågan är infekterad och förslaget att offra landshövdingehusen på Fabriksgatan är kritiserat. Där finns bostäder med lite lägre kvalitet och därmed också lägre hyra. Rivningsförespråkarna menar att miljön är för dålig för vanligt boende och husen för slitna. En plats för kulturarbetare, en blandstad av bostäder, företag och ateljéer, där husen närmast leden inte måste vara bostäder, tycker däremot bevararna.
Från borgerligt håll har Socialdemokraterna hittills inte fått gehör. Men mässan ska växa och näringslivet trycker på. Då återstår samarbetspartnern MP. Skulle de verkligen bryta med sina viktiga stadsplaneprinciper för en bilparkering? Det finns inget beslut på pränt och på byggnadsnämnden säger man att frågan inte är färdigberedd förrän i augusti. Ändå kunde kommunalrådet Kia Andreasson på MP:s medlemsmöte i onsdags presentera och informera "om uppgörelsen kring Gårda". En uppgörelse som väcker en del frågor, om processen, hos en del medlemmar.

Emellertid framstår kompromissen som ganska smickrande för Miljöpartiet. Andreasson menar att man kommit överens om att riva husen närmast leden och bygga ett garage där som en buffert mot resten av Fabriksgatan, som ska bevaras och rustas upp. Om det stämmer har Andreasson varit en duktig förhandlare och kanske fått något ytterligare i gengäld. Om det kommer att betala sig är däremot en helt annan femma.
Ofta blir priset för de små partierna i regerande koalitioner väldigt högt. Vi behöver inte titta i historieböckerna, det räcker att se på opinionssiffrorna för dagens alliansregering. Trots att regeringen hämtat upp ett underläge på över 15 procent är det bara Moderaterna som fått ökad sympati. De andra backar.
Dilemmat är att oavsett hur man gör kan det bli fel. De små partierna i regeringen var varit väl synliga och lyckats profilerat sig i frågor som till exempel FP i skolpolitiken, men utan att få den cred man förtjänar. Den går istället till det stora partiet.
Det nya miljöpartiet, med avstamp i förra helgens partistämma har gjort en del viktiga kursändringar i sin politik för att attrahera en ny sorts sympatisörer - de urbana, unga och moderna. Man har lämnat kravet på medborgarlön, utträde ur EU och slopat skogsmulle-imagen. Rent objektivt nödvändiga steg för chansen till samregering med Socialdemokraterna.

Men det verkar vara just de medvetna urbana som retat sig mest på Gårdauppgörelsen.
På nätsajten gbg.yimby.se skriver medlemmen och chalmersforskaren Karl Palmås, i en rapport från mötet att argumenten är de gamla välkända om dålig luft och farligt gods trots att Länsstyrelsen dömt ut mätningarna.
- Det var även en del tal om realpolitik. De ansvariga hävdar att det är viktigt att vi kommunicerar att socialdemokraterna ville riva allt och mp stoppade de planerna.
Kia Andreasson verkar ha manövrerat väl i den här frågan , men den kvarvarande interna kritiken visar på ett dilemma för partiet: balansgången mellan makt- och samarbetspolitik i kommunen och de synpunkter som drivs just av de nya urbana medlemmarna.