I en doktorsavhandling som publicerades förra året konstaterade apotekaren Syed Imran Haider att polyfarmaci, alltså medicinering med fem eller fler läkemedel, ökade märkbart i Sverige mellan 1992 och 2002. Studien baserades på drygt 600 000 äldre svenskars läkemedelsordinationer, och var den första i sitt slag.
En intressant observation som kan göras är att den ökning Imran Haider konstaterat, skedde under samma period som äldreomsorgen i många kommuner kraftigt bantades ned. 1992 genomfördes också Ädelreformen vilket innebar att kommunerna övertog ansvaret för äldreboendena från landstingen. Konsekvensen blev att många äldre multisjuka förlorade den fasta läkarkontakt som de tidigare haft.

Före Ädelreformens genomförande gick läkare med jämna mellanrum ronder på äldreboendena, något som medförde att man kunde följa patienternas tillstånd under lång tid. Det minskade risken för över- eller felmedicinering. Efter Ädelreformen finns inte längre denna möjlighet.
Att polyfarmaci förekommer i ökad omfattning i dag torde därför inte komma som någon överraskning. Ändå är det upprörande att läsa vad Socialstyrelsen skriver i sin nyligen publicerade rapport "Vård och omsorg om äldre - Lägesrapport 2008". Bland annat slår man fast att äldre ges alldeles för mycket lugnande, antipsykotiska och antidepressiva läkemedel. Detta trots att Socialstyrelsen vid ett flertal tillfällen påpekat att övermedicinering av dementa och svårt sjuka åldringar inte får förekomma.
Problemet är, att samtidigt som man minskat ned på personal är de äldre som hamnar på särskilt boende i dag ofta är mycket sjukare än som tidigare var vanligt. Det beror på att sängplatserna även minskas på sjukhusen, vilket medför krav på allt tidigare utskrivningar.
Svårt sjuka äldre på kommunala boenden är ofta i hög grad beroende av rehabilitering. Men också av lugn och tröst. Det kan dock vara svårt för personalen att bidra med i den utsträckning som är önskvärt. För personalen i sin tur har fullt upp med att hinna med den dagliga omvårdnad som är själva basen inom äldreomsorgen. Det vill säga tvättning, påklädning, matning, såromläggning, sängbäddning, hjälp med att sköta magen och annat. Det finns knappt någon tid över för sociala aktiviteter eller för att bara sitta och klappa någon på kinden. Fast det kanske ofta är vad som skulle behövas.

Situationen kan också förvärras av det faktum att många äldre på de särskilda boendena i dag dessutom är undernärda. Det kan börja med att en person är för sjuk eller trött för att orka äta ordentligt själv. Personalen som i sin tur befinner sig under stark press kanske inte uppfattar problemet. Följden av näringsbristen kan bli att en kanske redan lätt förvirrad person blir orolig och än mer desorienterad. I stället för att söka efter källan till problemet tas kanske då den enkla utvägen att börja medicinera mot ångest eller depression.
- Det är ett samhällsproblem som vi inte vet riktigt hur vi ska hantera, sade socialstyrelsens expert på området Jan Marcusson, i en intervju i TT i höstas angående övermedicineringen av äldre.
Sanningen är att problemet bara kan hanteras på ett enda sätt. Sluta minska på personalresurserna inom äldreomsorgen och se till där finns tillräcklig medicinsk kompetens.
GP 20/3 -09