I veckan träffade jag å yrkets vägnar en person som precis återvänt från USA. Han hade noterat hur annorlunda amerikanska medier rapporterade om svininfluensan jämfört med en del svenska. Amerikanska tidningar skrev förvisso om svininfluensan, men det fanns en större återhållsamhet och strävan efter saklighet.

Den är inte alltid på plats i svensk rapportering. Värst är, som vanligt frestas jag att tillägga, Aftonbladet. I onsdagens tidning hade en av de många helsidorna rubriken Skräcken sprider sig. Där återfanns bland annat en rapport från Köpenhamn, där skribenten konstaterade att ingen ännu avlidit.

Samtidigt hade danska Berlingske Tidende en artikel där man ironiserade över den överhettade tonen i svenska medier och jämförde med den mer avslappnade inställningen i Danmark.

Hur mycket farligare svininfluensan egentligen är än andra influensor tycks fortfarande inte vara helt klarlagt. Även de ”vanliga” influensor som drabbar oss varje höst och vinter skördar dödsoffer. Drabbas gör människor som av olika skäl har nedsatt motståndskraft. Sådana och andra utsatta grupper bör naturligtvis vaccinera sig, vilket också är fullt möjligt. Men mer sällan ser vi i dessa fall krigsrubriker om hur skräcken sprider sig från stad till stad.

Om svininfluensan nu inte visar sig var en fullt så dödlig pandemi som den stundom framställts som bör vi från flera utgångspunkter vara glada för det. Beredskapen ute i berörda landsting förefaller inte vara den bästa, trots att varningsropen skallat ända sedan i våras. Fortfarande saknas planering på många håll inför en eventuell anstormning av patienter och även personalfrågorna är ännu olösta i vissa landsting, visade en kartläggning i Svenska Dagbladet i går.

Den tänkta totalvaccineringen av svenska folket kommer inte heller att kunna bli verklighet. Dels vill inte alla bli vaccinerade, av olika skäl. En enkät nyligen visade att 30 procent av de tillfrågade inte var intresserade.

Dels kommer vaccinet för många alltför sent. Vaccineringen kan i bästa fall börja runt månadsskiftet, men först fyra månader senare har alla doser hunnit att levereras.

Dessutom innebär det byråkratiska massvaccinationsprogram som nu förbereds risker för att människor med behov av att vaccinera sig hamnar mellan stolarna.

Det är naturligtvis jättebra och begripligt att tydligt identifierbara riskgrupper får gå först i ett akut skede. Men med den tänkta massvaccinationen gynnas ett byråkratiskt tänkande som stundtals kan föra tankarna till sovjetisk planekonomi. Hör du till fel kategori eller till fel åldersgrupp får du vänta förgäves i brödkön månad efter månad på att få din vaccination.

Normalt finns ett stort antal människor som väljer att vaccinera sig, och betala för det, därför att de vet att de själva drabbas svårare än andra av en influensa och i värsta fall kanske riskerar olika följdverkningar. Men de har inte tillräckligt tunga besvär för att räknas till en riskgrupp. Och i den planekonomiska brödkön, förlåt vaccinationskön, tas inga hänsyn till personliga behov. Var god vänta.

Nej, ju harmlösare svininfluensan kan visa sig vara desto tacksammare bör vi bli. Då kanske i bästa fall vad som nu pågår främst ses som en gigantisk beredskapsövning inför en verkligt farlig pandemi i framtiden.