Jag drar slutsatsen att vi måste skydda oss och samhället på en högre nivå. Det är tydligt att det finns krafter som vill skada oss, sa länspolismästare Krister Jakobsson när han i går kommenterade det spektakulära rånet mot Göteborgs postterminal på Kruthusgatan. Det är lätt att instämma. Men på vilken nivå, och hur?
Rånet var en närmast militär kommandooperation. Bilar med bombattrapper spärrade polisens utryckningsvägar, brinnande fordon skapade förvirring längs möjliga flyktvägar. Liknande rån har skett tidigare, bland annat på Landvetter flygplats och i Hallunda utanför Stockholm, men inte i centrum av en storstad. Det tyder på näst intill förakt för polisen som motståndare.
Ligan har haft egen underrättelsetjänst. Postterminalen är gigantisk och fylld med helt vanlig post. Rånarna har rimligen haft information om var och när ett värdefullare byte fanns för avhämtning. Det väcker frågor om postens säkerhetsrutiner. Gärningsmännen torde också ha spanat grundligt mot polisens garage och utryckningsvägar. Det ställer frågor om polisens säkerhetsplanering och förmåga att förutse vad som kan hända.

Men den viktigaste frågan är om en länspolismyndighet har tillräckliga resurser och tillräckliga kunskaper för att bekämpa kriminalitet på militär nivå? Att det inte utbröt skottlossning på Göteborgs gator torde enbart bero på att polisen inte hängde med i svängarna efter rånet. Rånarna hade knappast tvekat att skjuta sig fria.
Ett svar kom redan i går när Rikskriminalpolisen i Stockholm avdelade två experter på underrättelsesektionen med uppgift att informera Göteborgspolisen om kända rånare. Rånarligorna organiserar sig inte länsvis. Då bör kanske inte polisen göra det heller.
Dock sa justitieminister Beatrice Ask (m) i november på GP Debatt blankt nej till ett svenskt FBI efter amerikanskt mönster. Det vill säga en nationell polisstyrka inriktad mot den allra grövsta brottsligheten. Hennes argument var inte lite kaxiga:
- Vi har de kunskaper som behövs och de strukturer som krävs för att intensifiera kampen mot den organiserade brottsligheten.
Därvidlag kliade hon även revirbevakande länspolischefer bakom öronen.

På gatan har vi redan nationella insatsstyrkan därför att den grövsta våldsbrottsligheten bedöms för farlig för vanliga poliser. Rikskriminalen samlar underrättelser, men ingriper bara om länspolisen begär det. Då kan det vara så dags.
Rånet mot postterminalen i Göteborg, mc-ligorna och den allt brutalare gängbrottsligheten borde göra justitieministern lite mindre tvärsäker på att polisen redan är organiserad på bästa sätt. Vanans makt är stor. Men av samma skäl som Säpo inte är underställd länspolisen, det skulle vara ineffektivt, finns det anledning att fråga om inte Sverige behöver en nationell polisstyrka inriktad mot den allra grövsta organiserade brottsligheten.
Den debatten får inte blockeras av prestige och behöver inte leda till krav på ny byråkrati. Det går att bygga vidare på Rikskriminalen och nationella insatsstyrkan.