Instängda under jorden vandrar identiskt klädda människor omkring i långa korridorer. Ovetande om vad som väntar dem genomför de sina dagliga sysslor. Till dess den dag deras namn blir uppropade och hoppet väcks ...
Så inleds den futuristiska thrillern the Island.
Instängda bakom galler vandrar identiskt klädda människor omkring. Ovetande om exakt vad som väntar dem genomför de sina dagliga sysslor. Tills den dag de blir uppropade, och hoppet släcks.
Så ter sig livet bland de dödsdömda fångarna i ett kinesiskt fängelse.
Likheterna i historiernas fortsättning visar hur dikten ibland är obehagligt lik verkligheten. I båda fallen slutar människorna på ett operationsbord, där de avlivas så att deras kroppar kan rensas på hett åtrådda reservdelar..
Medan filmens "organbanker" är grundlurade mänskliga kloner, är de kinesiska "organbankerna" dödsdömda fångar. Som sådana vet fångarna på förhand att det bara finns en väg ut. Men det ursäktar inte den organhandel som nu skapar rubriker.
Det var i GP i går, med flera tidningar, som det berättades att brittiska njurpatienter köper organ från fångar i Kina.
Förklaringen till detta gräsliga geschäft är enkel. Det finns människor som kan göra nästan vad som helst för att överleva. Det finns människor som anses vara mer värda döda än levande. Och det finns människor som kan tänka sig att tjäna pengar på vad som helst, till och med avrättningar.
När dessa intressen möts kan en makaber organhandel ta sin början och gör det uppenbarligen. För "nyheten" om de kinesiska fångarna är inte ny. Organhandeln har blomstrat i Kina, liksom på andra håll, i åratal.
I ett av årets nummer av tidsskriften, Medical Journal Australia, skriver en grupp läkare om njurtransplantationer utomlands. De återger uppgifter om kommersiella njurtransplantationer jorden runt. Det berättas om patienter från Förenade arabemiraten och Oman som åkt till Indien för transplantationer. Det berättas om turkar som rest till Indien och Irak.
Det berättas sedan i detalj om 16 australiensare som köpte sig en njure utomlands, om överlevnadsfrekvens, avstötning och komplikationer. Artikeln avslutas med att läkarna avråder från kommersiell transplantation av etiska skäl, av hänsyn till donatorerna.
Men om någon som ändå ska avrättas får ge liv åt någon annan, är det fel? Inte nödvändigtvis. Under förutsättning att donationen är frivillig och inga pengar är inblandade bör även fångar kunna donera organ. Men så är ju inte förhållandet i Kina. Och graden av frivillighet kan ifrågasättas även i Indien, och på andra håll där organhandel florerar och organmäklarna tjänar grova pengar. För när pengar blandas in löper fattiga människor stor risk att utnyttjas, levande eller döda. Därför finns all anledning att bekämpa kommersiella transplantationer.
I Västra Götaland beslöt regionfullmäktige nyligen att frivilliga organdonatorer ska få bättre villkor, att de inte ska behöva förlora ekonomiskt. Det må vara rimligt, så länge ersättningarna inte blir någon slags betalning. Det finns svenska njurspecialister som strävar åt det hållet, för att locka fler levande donatorer. Måtte de inte få gehör. För varje steg mot kommersialisering öppnar för framtidsscenarier likt filmens. Dit vill vi inte.