En snabbt bortglömd dagslända. Alla som hoppades på att Sannfinländarnas framgångar i det finska riksdagsvalet skulle visa sig vara just det, ser ut att bli besvikna. Partiet rider vidare på missnöjesvågen.

Att eurokrisen har gynnat det EU-kritiska partiet förvånar inte. Men det finns fler skäl till framgången. Den blocköverskridande koalitionsregeringen har sopat banan för Sannfinländarna, menar Jan Sundberg, professor i statsvetenskap vid Helsingfors universitet.

Skälet är de planerade kommunsammanslagningarna. Större kommuner förs fram som ett sätt att öka effektiviteten och minska kostnaderna, inte minst för staten. Den folkliga misstänksamheten mot en sådan reform, som Sannfinländarna motsätter sig, har inte minskat av bristen på samstämmiga besked från regeringen. Enligt ett förslag skall antalet kommuner minskas från 336 till 100, enligt ett annat till 70.

Detta skall kombineras med en hälso- och socialvårdsreform. Men även i den frågan råder osäkerhet kring regeringens linje. Bara några dagar före valet råkade en socialdemokratisk minister i luven på kolleger från bland annat Samlingspartiet (finska Moderaterna), om möjligheterna för kommunerna att köpa tjänster från privata vårdgivare.

Visserligen har en del kommunpolitiker, tack vare oklarheterna, lättare kunnat gå emot partilinjen och försvara "rätten till lokalt självbestämmande". Men det har inte nödvändigtvis gjort valet tydligare för väljarna.

Sannfinländarnas kandidater är däremot tydliga, till och med övertydliga i vissa frågor – som i sitt motstånd mot svenskan. Partiet vill låta utreda vad svenskan som nationalspråk kostar landet.

Vad främlingsfientligheten beträffar är partiets budskap mer dubbeltydigt. Trots att Sannfinländarna inför valet tog avstånd från att ställa upp med kandidater med extrema åsikter, har en rad kandidaters rasistiska utspel och kopplingar till högerextrema organisationer avslöjats. Men det tycks inte avskräcka missnöjesväljarna.

GP 27/10 -12