Helikoptrar är förnämliga maskiner som går att använda till vitt skilda ting. Mest förknippar vi väl helikoptrar med olika räddningsinsatser och med militär verksamhet. I dagarna har vi nåtts av nyheten att Sjöfartsverket planerar att köpa in nya sjöräddningshelikoptrar för den ofantliga summan av 800 miljoner.

Nu blir ju inte ett köp av helikoptrar en stor nyhet om det inte är någon som ifrågasätter affären. I det här fallet är nyheten ett ifrågasättande om inte sjöräddningen kan samutnyttja försvarets helikoptrar och därmed spara pengar.

Det låter enkelt och förnuftigt, har skattebetalarna bekostat köp av en stor mängd helikoptrar bör de naturligtvis utnyttjas så effektivt som möjligt. Vinsterna av samordning är uppenbara, men lika bra som helikoptern fungerar som bärgare och ambulans lika omöjligt verkar det vara att samordna utnyttjandet av de samhällsägda helikoptrarna.

Jag vet inte hur många statliga utredningar som har sysslat med frågan, men jag vet att det är väldigt många. För egen del har jag stött på problemet med jämna mellanrum. Första gången jag upplevde svårigheterna att komma någon vart i samutnyttjande var när dåvarande rikspolischefen Björn Eriksson och jag – som då var kommunstyrelseordförande i Göteborg – hade diskuterat en idé om att samordna ambulanshelikopter i Västsverige med polisen och försvaret. Vi uppvaktade tillsammans arméchefen general Sagrén och han tog välvilligt emot oss, men begravde därefter frågan djupt ner i en utredning och allt rann ut i sanden.

Nu många år senare har jag stött på problemet igen. För några år sedan skulle vi byta ambulanshelikoptern som började bli gammal och då kom vi att resonera om inte landstingens ambulanshelikoptrar kunde samordnas bättre. Sveriges Kommuner och Landsting har utrett frågan bara för att konstatera att det verkar omöjligt.

Helikoptrar är som jag konstaterat mycket användbara, men det verkar som att de finns få eller inga andra saker som får myndigheter att träta så med varandra och bli fullständigt orationella i sitt beslutsfattande.

För övrigt lovade (s) som styr regionen i valet 2010 en andra ambulanshelikopter till regionen, jag undrar vart det vallöftet tog vägen?

En helt annan sak är veckans nyheter om att det inte riktigt står rätt till i några av våra djurparker. Genast går drevet i våra medier och i e-samhällets sociala medier. Det är inte nog med att konstatera att det förekommit fel, brister och rent av lagbrott i några fall och att detta måste åtgärdas.

Nu duggar förslagen tätt om att förbjuda vissa djur i parkerna och många vill helt enkelt förbjuda hela företeelsen djurpark. Det var länge sedan jag själv besökte en djurpark men jag minns vilken glädje mina barn visade när vi besökte Borås, Kolmården och Skansen. Jag har svårt att förstå varför man skall stänga dessa fina anläggningar bara för att någon i branschen inte sköter sig.

Att man måste fundera över hur man skapar drägliga miljöer för tigrar, elefanter och andra vilda djur är självklart och något som jag är övertygad om att de allra flesta som arbetar i parkerna håller med om. Ett långt liv i politiken har lärt mig att digitala debatter där allting är svart och vitt skall man passa sig för. Låt djurparkerna vara kvar till glädje för många nya generationer av barn.