Mycket stress och arbetsuppgifter som är fysiskt och psykiskt påfrestande, minskar viljan till fortsatt arbete. Mot den bakgrunden är det föga förvånande att kvinnor i högre grad än män, säger sig vilja gå i pension tidigt. För arbetsmiljöproblem av nämnda slag är omtalade inom kvinnodominerade yrken.

– Skillnaden i hur länge kvinnor och män planerar att jobba är överraskande stora, konstaterade dock Ann-Christin Nyqvist, generaldirektör för Statens tjänstepensionsverk i en undersökning från mars i år.

Resultatet bekräftades i Pensionsmyndighetens rapport, som GP skrev om igår. Färre kvinnor väntar med att gå i pension. I stället tenderar många att lämna arbetsmarknaden lite i förtid, av hälsoskäl.

En viktig förklaring är att medan arbetsförhållandena förbättrats i klassiska, mansdominerade branscher, så har utvecklingen stått still eller till och med gått bakåt i kvinnodominerade sektorer som vård och omsorg.

Att stressen, som är omvittnad hög i vårdsektorn, inte bara påverkar psyket utan också ökar risken för belastningsskador, är inget okänt fenomen. Men budskapet tycks ha haft svårt att sjunka in hos såväl arbets- som uppdragsgivare i kommunerna. Och insikten om problemets spridningseffekter, exempelvis dess belastande inverkan på pensionssystemet, tycks inte finnas i tillräckligt hög grad.

Men kanske finns hopp. Regeringen har gett Arbetsmiljöverket ett flerårigt uppdrag att öka kunskapen om hur kvinnor har det på jobbet. Det är angeläget. För det är uppenbart att det finns ett genusperspektiv på arbetsmiljöproblematiken.

Arbetsmiljöverket skall inte bara inspektera arbetsplatser, utan också uppmärksamma arbetsgivarna på hälsorisker så att de kan göra något åt dem. Det är naturligtvis lovvärt, för en del tillkortakommanden kan bero på okunskap.

Samtidigt finns det också en rad brister som är mer än väl kända, men som de i huvudsak offentliga arbetsgivarna medvetet väljer att ignorera. När en stadsdel, av kortsiktiga besparingsskäl, väljer att låta överbelasta barngrupper på en förskola sker det inte sällan mot såväl tjänstemäns som politikers bättre vetande.

Om Sverige, i syfte att hålla pensionsnivåerna uppe, skall skapa förutsättningar för ett förlängt arbetsliv krävs fler politiker och tjänstemän med förmåga till helhetssyn. Då kanske vi kan skapa en arbetsmarknad med utrymme för större flexibilitet, en arbetsmarknad där respekt för den betydelsefulla kunskap som följer med ålder kan förenas med hänsyn till de anställdas åldersberoende arbetskapacitet. Men som det ser ut idag har vi en bra bit kvar dit.

GP 17/10 -12