Det mest problematiska med främlingsfientliga politiker och politiska partier, som hävdar att vi måste skyddas från dom, är inte att de har så väldigt fel.

Det mest problematiska är att de har en liten smula rätt. Sverige kan inte ta hand om alla världens flyktingar, kan det heta. Det är sant. Ingen har begärt det. Bara en liten rännil av världens människor på flykt från krig, förtryck och nöd köar utanför svenska Migrationsverket. Men det är ändå rätt. Sverige kan inte ta emot alla världens flyktingar.

Sanningen att Sverige inte kan ta emot världens alla flyktingar fungerar som ett moraliskt och politiskt bedövningsmedel. Med det injicerat blir det så mycket lättare att ge vika för den egna osäkerheten inför det som är främmande – människor med andra kläder, en annan religion. Människor som inte tänker som vi, inte talar som vi, inte alltid beter sig som vi.

Visserligen behöver de vår hjälp. Men det är det många som gör och vi kan ju inte hjälpa alla.

Så kan det komma sig att goda människor, som folk är mest, hävdar att det blir för många somalier – även om det gäller familjeåterförening, ibland barn som efter år i eländiga flyktingläger får komma till sina föräldrar sedan Sverige beslutat att inte kräva pass som identitetshandling när det inte går att få pass.

Det är svårt att stå emot ”vi och dom-argumenten”. De vädjar till vår osäkerhet och parasiterar på vårt behov av trygghet och tillhörighet.

Ändå finns det ett enkelt motmedel. Byt roller. Sätt dig in i den andres situation.

Det gör den danska författaren Janne Teller i den korta berättelsen Om det var krig i Norden, översatt till svenska av Karin Nyman och utgiven i passformat av Lilla piratförlaget. I Tellers text är alla liv och händelser spegelvända. Det är här, inte där, det är krig. Det är här, inte där, säkerhetspolisen kommer på nätterna. Det är här, inte där, människor bara försvinner. Det är här, inte där, flyktingsmugglarna erbjuder en sista chans att komma undan med livet.

Vad händer sedan, när spillrorna av en svensk familj får börja om från början i Assuan i södra Egypten omgiven av misstänksamhet: ”Vi har inte plats för fler ... Dessutom är skandinaver omoraliska hedningar som korrumperar de samhällen de slussas in i ... De har ingen disciplin och särskilt kvinnorna är illa uppfostrade”?

Om det var krig i Norden påminner om den viktigaste av alla regler – att vi skall behandla andra som vi vill bli behandlade själva.