Tingsrätten tog hänsyn till de två tonåringarnas ålder. För grov misshandel av Carl-Eric Cedvander döms de till ungdomsvård i frihet. En påföljd som enligt domstolens egen formulering inte är "särskilt ingripande". Tingsrätten lägger därför på några timmars, föga ingripande, samhällstjänst. Cedvander är efter sparkar och slag blind på ena ögat samt drabbad av afasi och minnesförlust.

Ungdomsvård i frihet innebär samtal med en socialsekreterare. Med all respekt för tingsrättens hänsyn till gärningsmännens ålder är samtal med en socialsekreterare inte en rimlig påföljd för grov misshandel som sånär kostar offret livet. När Carl-Eric Cedvander togs in på sjukhus var det långt ifrån säkert att han skulle överleva.

I praktiken går de båda gärningsmännen fria. De kan pråla med sin seger över mesarna på tingsrätten och se fram mot att dra några valser hos socialtanten.

Ungdomsvård i frihet lär inte upplysa dem om var gränserna går. Kanske gäller det samma för sluten ungdomsvård. Men en tid på ett slutet ungdomshem är åtminstone en markering värd namnet.

Självklart bör åklagaren överklaga domen och åtala ljugande vittnen för mened. Skulle hovrätten fastställa den undflyende domen bör lagstiftningen ses över.

GP 20/9 -12