Tanken på en europeisk federation som förhindrar krig, skapar bestående fred och därmed välstånd fanns långt före Europeiska Unionen. Det stora med EU är att 300 år av högtflygande politisk filosofi togs ner på jorden genom Kol- och stålunionen 1951.

I septembernumret av tidskriften Axess skriver Anthony Pagden, professor i historia och statsvetenskap vid University of California Los Angeles (UCLA), synnerligen läsvärt om Europas väg från ständiga krig till den fred vi i dag så vårdslöst tar för självklar.

Imperiebyggarna som velat skapa fred genom krig är alla väl kända, från Roms kejsare och Karl den store till Napoleon och Hitler. Deras fredliga motparter är bortglömda. Så Eméric Crucé som 1624 var den förste som hävdade att bara ett förbund av europeiska stater skulle kunna åstadkomma varaktig fred. 30-åriga kriget hade då pågått i sex år.

24 år senare satte Westfaliska freden punkt för de stora europeiska religionskrigen, men inte för krigen.

Under 1700-talet diskuterades federationstanken av en mycket liten intellektuell elit medan furstarna fortsatte att förbruka sina undersåtar som kanonmat. Var tredje svensk man antas ha dött i krigstjänst under stormaktstiden (1631-1721).

Teoretiskt närmast dagens EU kom den tyske filosofen Immanuel Kant. I boken "Den eviga freden. En filosofisk skiss" 1795 skriver han om en union av demokratier, bygd på konsensus och ömsesidigt ekonomiskt beroende. Anthony Pagden citerar:

"Handelns anda får förr eller senare grepp om varje folk, och den kan inte existera sida vid sida med krig."

Tiden var långt ifrån mogen. Efter Napoleonkrigen försökte Wienkongressen (1814-1815) skapa en bestående europeisk fred med maktbalans mellan stormakterna. Femtio år senare slet nationalismen sönder Europa. Flera mindre krig förebådade första världskriget som tillsammans med andra världskriget kan summeras till det andra 30-åriga kriget (1914-1945).

Förödelsens var så enorm att visioner blev möjliga. Jean Monnet inspirerade Frankrikes utrikesminister Robert Schuman och Tysklands förbundskansler Konrad Adenauer till kol- och stålunionen där medlemmarnas krigsviktiga råvaror lades under en gemensam myndighet. Det var början till vårt EU – en federation för fred och välstånd, driven av handels anda.

"Vad som än händer under de besvärliga månader eller år som ligger framför oss, får vi inte låta den kollapsa", skriver Anthony Pagden. Jag hoppas vi är tillräckligt många som instämmer.